Psaltaren 55

1 En undervisning Davids, till att föresjunga på strängaspel. Gud, hör mina bön, och fördölj dig icke för mitt bedjande.

Zborovođi. Uza žičana glazbala. Poučna pjesma. Davidova. Počuj mi, Bože, molitvu, ne krij se molbi mojoj:

2 Akta uppå mig, och hör mig, huru jämmerliga jag klagar och gråter;

obazri se na me i usliši me! Mučim se u svojoj tjeskobi,

3 Att fienden så ropar, och den ogudaktige tränger; ty de vilja komma mig på skada, och äro mig svårliga vrede.

zbuni me vika dušmanska i tlačenje grešničko. Navališe na me nesrećom, bijesno me progone.

4 Mitt hjerta ängslas i mitt lif, och dödsens fruktan är fallen uppå mig.

Srce mi je ustreptalo i strah me samrtni spopade.

5 Fruktan och bäfvande är mig uppåkommet, och grufvelse hafver öfverfallit mig.

Užas me i trepet hvata, groza me obuze.

6 Jag sade: O! hade jag vingar såsom dufvor, att jag måtte flyga, och någorstäds blifva;

Zavapih: “O, da su mi krila golubinja, odletio bih da otpočinem!

7 Si, så ville jag draga mig långt bort, och blifva i öknene. (Sela)

Daleko, daleko bih letio, u pustinji se nastanio;

8 Jag ville skynda mig, att jag måtte undkomma för storm och oväder.

brzo bih si potražio sklonište od bijesne oluje i vihora.”

9 Gör, Herre, deras tungor oens, och låt dem förgås; ty jag ser orätt och trätor i stadenom.

Smeti ih, Gospode, podvoji im jezike, jer nasilje i svađu vidim u gradu;

10 Sådant går dag och natt allt omkring, innan hans murar; möda och arbete är derinne.

danju i noću zidinama kruže; bezakonja su i nevolje u njemu.

11 Orätten regerar derinne; lögn och bedrägeri vänder intet igen uppå hans gator.

Usred njega zasjede, s ulica mu nepravda i podlost ne odlaze.

12 Om min fiende skämde mig, ville jag det lida; och om min hatare trugade mig, ville jag gömma mig bort för honom.

Da me pogrdio dušmanin, bio bih podnio; da se digao na me koji me mrzi, pred njim bih se sakrio.

13 Men du äst min stallbroder, min skaffare, och min kände vän.

Ali ti, ti si to bio, meni jednak, prijatelj moj, moj pouzdanik

14 Vi, som vänliga omginges inbördes med hvarannan, vi vandrade i Guds hus tillhopa.

s kojim sam slatko drugovao i složno hodismo u Domu Božjemu.

15 Döden öfverfalle dem, och fare sig lefvande uti helvetet; ty all skalkhet är uti deras hop. (Sheol h7585)

Smrt neka ih zaskoči, živi nek' siđu u Podzemlje jer im je pakost u stanu i srcu. (Sheol h7585)

16 Men jag vill ropa till Gud, och Herren skall hjelpa mig.

A ja ću Boga prizvati, i Jahve će me spasiti.

17 Om afton, morgon och middag vill jag klaga och gråta; så skall han höra mina röst.

Večerom, jutrom i o podne tužan ću jecati, i on će čuti vapaj moj.

18 Han förlöser mina själ ifrå dem som vilja till verka med mig, och skaffar henne ro; ty de äro många emot mig.

Dat će mi mira od onih koji me progone: jer mnogi su protiv mene.

19 Gud skall hörat, och späka dem, den alltid blifver. (Sela) Ty de vända sig icke, och frukta Gud intet;

Bog će čuti i njih poniziti, Onaj koji kraljuje odvijeka, jer se ne popravljaju, Boga se ne boje.

20 Ty de lägga sina händer uppå hans fridsamma, och ohelga hans förbund.

Podižu ruke na prijatelje, savez svoj oskvrnjuju.

21 Deras mun är halare än smör, och hafva dock örlig i sinnet; deras ord äro lenare än olja, och äro dock bar svärd.

Usta su im glađa od maslaca, a srce ratoborno; riječi blaže od ulja, a oni - isukani mačevi.

22 Kasta dina omsorg uppå Herran, han skall försörja dig; och skall icke låta den rättfärdiga i oro blifva till evig tid.

Povjeri Jahvi svu svoju brigu, i on će te pokrijepiti: neće dati da ikada posrne pravednik.

23 Men Gud, du skall nederstörta dem uti den djupa kulona; de blodgiruge och falske skola icke komma till sin halfva ålder; men jag hoppas uppå dig.

A njih ti, o Bože, strmoglavi u jamu grobnu! Krvoloci i varalice ni polovicu dana neće doživjeti! A ja se u tebe uzdam!