Psaltaren 53

1 En undervisning Davids, i chorenom ymsom till att föresjunga. De galne säga i sitt hjerta: Det är ingen Gud till; de doga intet, och äro en styggelse vordne uti deras onda väsende; ingen är som godt gör.

The fool hath said in his heart, There is no Elohim. Corrupt are they, and have done abominable iniquity: there is none that doeth good.

2 Gud såg af himmelen uppå menniskors barn, att han måtte se, om der någor förståndig vore, den efter Gud frågade.

Elohim looked down from heaven upon the children of men, to see if there were any that did understand, that did seek Elohim.

3 Men de äro alle affallne, och allesammans odugelige; der är ingen, som godt gör, ja, icke en.

Every one of them is gone back: they are altogether become filthy; there is none that doeth good, no, not one.

4 Vilja då de ogerningsmän icke låta säga sig, de der mitt folk fräta, på det de skola föda sig? Gud åkalla de intet.

Have the workers of iniquity no knowledge? who eat up my people as they eat bread: they have not called upon Elohim.

5 Men der frukta de sig, der intet fruktande är; ty Gud förskingrar de plågares ben. Du gör dem till skam, ty Gud förmår dem.

There were they in great fear, where no fear was: for Elohim hath scattered the bones of him that encampeth against thee: thou hast put them to shame, because Elohim hath despised them.

6 Ack, att den hjelp utaf Zion öfver Israel komma måtte, och Gud sitt fångna folk förlöste; så skulle Jacob fröjda sig, och Israel glad vara.

Oh that the salvation of Israel were come out of Zion! When Elohim bringeth back the captivity of his people, Jacob shall rejoice, and Israel shall be glad.