Psaltaren 53

1 En undervisning Davids, i chorenom ymsom till att föresjunga. De galne säga i sitt hjerta: Det är ingen Gud till; de doga intet, och äro en styggelse vordne uti deras onda väsende; ingen är som godt gör.

Kathutkung: Devit Tamipathu niteh, a lungthung hoi Cathut awm hoeh ati awh. Ka rawk niteh, panuet ka tho e payonnae hah a sak awh teh, hawinae kasakkung awm awh hoeh.

2 Gud såg af himmelen uppå menniskors barn, att han måtte se, om der någor förståndig vore, den efter Gud frågade.

Thaipanueknae ka tawn e tami hoi Cathut ka tawng e tami ao han vaimoe titeh panue han a ngai dawkvah, Cathut ni kalvan hoi talai van a khet cathuk.

3 Men de äro alle affallne, och allesammans odugelige; der är ingen, som godt gör, ja, icke en.

Tami pueng koung a payon awh teh, koung a rawk awh. Hawinae kasakkung awm hoeh. Buet touh boehai awm hoeh.

4 Vilja då de ogerningsmän icke låta säga sig, de der mitt folk fräta, på det de skola föda sig? Gud åkalla de intet.

Vaiyei ca e patetlah ka taminaw hah a ca awh teh, Cathut ka kaw hoeh e tamikathoutnaw panueknaen tawn laipalah maw ao awh.

5 Men der frukta de sig, der intet fruktande är; ty Gud förskingrar de plågares ben. Du gör dem till skam, ty Gud förmår dem.

Taki hane ohoehnae koe puenghoi a taki awh. Bangkongtetpawiteh, nang na kalup niteh, na ka tarannaw e hru teh Cathut ni paringparang a kâyat sak. Ahnimouh teh Cathut ni a takhoe dawkvah, kayayeirai phu hoi ao sak han.

6 Ack, att den hjelp utaf Zion öfver Israel komma måtte, och Gud sitt fångna folk förlöste; så skulle Jacob fröjda sig, och Israel glad vara.

Oe Isarel rungngangnae teh Zion hoi tâcawt naseh. San lah kaawm e taminaw Cathut ni bout a tâcokhai toteh, Jakop konawm naseh, Isarel lunghawi naseh.