< Psaltaren 53 >
1 En undervisning Davids, i chorenom ymsom till att föresjunga. De galne säga i sitt hjerta: Det är ingen Gud till; de doga intet, och äro en styggelse vordne uti deras onda väsende; ingen är som godt gör.
ILEGÑA y taetiningo gui corasonña: Taya Yuus. Manpotlilo sija, mafatinas y chatliion na tinaelaye; taya ni uno ni fumatitinas mauleg.
2 Gud såg af himmelen uppå menniskors barn, att han måtte se, om der någor förståndig vore, den efter Gud frågade.
Si Yuus gui langet tumalag pápapa y famaguon taotao sija; para ulie cao guaja gaetiningo, ni y umaliligao si Yuus.
3 Men de äro alle affallne, och allesammans odugelige; der är ingen, som godt gör, ja, icke en.
Todos sija manalo tate; ya manjuyong potlilo sija; taya ni uno ni fumatitinas y mauleg, aje, taya ni uno.
4 Vilja då de ogerningsmän icke låta säga sig, de der mitt folk fräta, på det de skola föda sig? Gud åkalla de intet.
Taya tiningoñija ni chumogüe inechong? ni y macano y taotaojo sija, taegüije yan mañochocho pan: ya ti maagang si Yuus.
5 Men der frukta de sig, der intet fruktande är; ty Gud förskingrar de plågares ben. Du gör dem till skam, ty Gud förmår dem.
Mangosmanmaañao sija gui anae taya minaañao: sa si Yuus janafanmachapon adisapatta y telang ayo y tumotojgue contra jago; jago jagas unnafanmamajlao, sa si Yuus manrenechasa sija.
6 Ack, att den hjelp utaf Zion öfver Israel komma måtte, och Gud sitt fångna folk förlöste; så skulle Jacob fröjda sig, och Israel glad vara.
O, na y satbasion Israel mojon ujuyong guiya Sion! anae si Yuus janatalo y quinautiba y taotaoña; ayo nae umagof si Jacob, yan ufanmagof y Israel.