Psaltaren 51

1 En Psalm Davids, till att föresjunga; Då den Propheten Nathan till honom kom, när han till BathSeba ingången var. Gud, var mig nådelig, efter dina godhet, och afplana mina synd, efter dina stora barmhertighet.

Wɔde ma dwomkyerɛfoɔ. Dawid dwom a ɔtoo no ɛberɛ a ɔde ne ho kaa Batseba na odiyifoɔ Natan kɔɔ ne nkyɛn no. Ao Onyankopɔn hunu me mmɔbɔ, sɛdeɛ wʼadɔeɛ a ɛnsa da no teɛ; wʼahummɔborɔ kɛseɛ no enti, pepa me mmarato.

2 Två mig väl af mine missgerning, och rensa mig ifrå mine synd.

Hohoro mʼamumuyɛ nyinaa na te me ho firi me bɔne mu!

3 Förty jag känner mina missgerning, och min synd är alltid för mig.

Na mahunu me mmarato, na mekae me bɔne daa.

4 Mot dig allena hafver jag syndat, och illa gjort för dig; på det du må rätt blifva i din ord, och icke straffad blifva, då du dömd varder.

Mayɛ mfomsoɔ atia wo; atia wo nko ara na mayɛ deɛ ɛyɛ bɔne wɔ wʼani so, enti, wodi bem wɔ wo kasa mu na wotene wɔ wʼatemmuo mu.

5 Si, jag är af syndelig säd född, och min moder hafver mig i synd aflat.

Ampa ara wɔwoo me wɔ bɔne mu, na bɔne mu na me maame nyinsɛnee me.

6 Si, du hafver lust till sanningen, den i det fördolda ligger; du låter mig veta den hemliga visheten.

Ampa ara nokorɛ na wohwehwɛ wɔ me mu. Wokyerɛ me nyansa a emu dɔ.

7 Skära mig med isop, att jag må ren varda; två mig, att jag må snöhvit varda.

Fa hisope hohoro me ho, na me ho bɛte; dware me, na mɛhoa asene sukyerɛmma.

8 Låt mig höra glädje och fröjd, att de ben, som du förkrossat hafver, måga fröjda sig.

Ma mente ahosɛpɛ ne anigyeɛ nka; na ma nnompe a woabubuo no nni ahurisie.

9 Vänd bort ditt ansigte ifrå mina synder, och afplana alla mina missgerningar.

Kata wʼani wɔ me bɔne ho na pepa mʼamumuyɛ nyinaa.

10 Skapa i mig, Gud, ett rent hjerta, och gif i mig en ny viss anda.

Ao Onyankopɔn, bɔ akoma a emu teɛ wɔ me mu, na ma me honhom foforɔ a ɛdi wo nokorɛ.

11 Förkasta mig icke ifrå ditt ansigte, och tag icke din Helga Anda ifrå mig.

Mpamo me mfiri wʼanim na ɛnyi wo Honhom Kronkron mfiri me mu.

12 Tröst mig igen med dine hjelp, och den frimodige anden uppehålle mig.

Fa wo nkwagyeɛ mu anigyeɛ no ma me bio na ma me ɔsetie honhom a ɛbɛkura me.

13 Ty jag vill lära öfverträdarena dina vägar, att syndarena måga vända sig till dig.

Afei mɛkyerɛ nnebɔneyɛfoɔ wʼakwan, na amumuyɛfoɔ bɛsane aba wo nkyɛn.

14 Fräls mig ifrå blodskulder, Gud, som min Gud och Frälsare är; att min tunga må lofva dina rättfärdighet.

Ao Onyankopɔn, gye me firi mogya ho afɔdie mu. Onyame a wogye me nkwa, na me tɛkrɛma bɛto wo tenenee ho dwom.

15 Herre, upplåt mina läppar, att min mun må förkunna din pris.

Ao Awurade, bue mʼano fafa, na mede mʼano bɛpae mu aka wʼayɛyie.

16 Ty du hafver icke lust till offer, eljest ville jag väl gifva dig det; och bränneoffer behaga dig intet.

Wompɛ afɔrebɔ, anka mɛbɔ; wʼani nnye ɔhyeɛ afɔdeɛ ho.

17 De offer, som Gudi behaga, äro en bedröfvad ande. Ett bedröfvadt och förkrossadt hjerta varder du, Gud, icke föraktandes.

Onyankopɔn afɔdeɛ a ɔpɛ yɛ honhom a abotoɔ. Ao Onyankopɔn, worempo ahonu ne ahobrɛaseɛ akoma.

18 Gör väl vid Zion, efter dina nåde; uppbygg murarna i Jerusalem.

Ao Onyankopɔn, ma Sion nya nkɔsoɔ wɔ wʼanigyeɛ mu; na to Yerusalem afasuo.

19 Då skola dig behaga rättfärdighetenes offer, bränneoffer och heloffer; då skall man oxar uppå ditt altare offra.

Afei afɔrebɔ a ɛho teɛ bɛba, ɔhyeɛ afɔdeɛ a ɛdi mu a ɛbɛsɔ wʼani; na wɔde anantwinini bɛbɔ afɔdeɛ wʼafɔrebukyia so.