Psaltaren 51
1 En Psalm Davids, till att föresjunga; Då den Propheten Nathan till honom kom, när han till BathSeba ingången var. Gud, var mig nådelig, efter dina godhet, och afplana mina synd, efter dina stora barmhertighet.
Dāvida dziesma. Dziedātāju vadonim. Kad pravietis Nātans pie viņa nāca, kad viņš bija gājis pie Batsebas. Apžēlojies par mani, ak Dievs, pēc Savas žēlastības, izdeldē manus pārkāpumus pēc Savas lielās sirdsžēlastības!
2 Två mig väl af mine missgerning, och rensa mig ifrå mine synd.
Mazgā mani labi no manas noziedzības un šķīstī mani no maniem grēkiem.
3 Förty jag känner mina missgerning, och min synd är alltid för mig.
Jo es atzīstu savus pārkāpumus, un mani grēki ir manā priekšā vienmēr.
4 Mot dig allena hafver jag syndat, och illa gjort för dig; på det du må rätt blifva i din ord, och icke straffad blifva, då du dömd varder.
Tev vienam es esmu grēkojis un ļaunu darījis priekš Tavām acīm, ka Tu palieci taisns Savos vārdos un šķīsts Savā tiesā.
5 Si, jag är af syndelig säd född, och min moder hafver mig i synd aflat.
Redzi, noziedzībā esmu dzemdināts, un grēkos māte mani ieņēmusi.
6 Si, du hafver lust till sanningen, den i det fördolda ligger; du låter mig veta den hemliga visheten.
Redzi, tev patīk sirds patiesība, tad dari man zināmu to apslēpto gudrību.
7 Skära mig med isop, att jag må ren varda; två mig, att jag må snöhvit varda.
Šķīstī mani no grēkiem ar īzapu, ka topu šķīsts, mazgā mani, ka topu baltāks nekā sniegs.
8 Låt mig höra glädje och fröjd, att de ben, som du förkrossat hafver, måga fröjda sig.
Liec man dzirdēt prieku un līksmību, ka tie kauli līksmojās, ko Tu esi satriecis.
9 Vänd bort ditt ansigte ifrå mina synder, och afplana alla mina missgerningar.
Apslēp Savu vaigu no maniem grēkiem un deldē visu manu noziegumu.
10 Skapa i mig, Gud, ett rent hjerta, och gif i mig en ny viss anda.
Radi iekš manis, ak Dievs, šķīstu sirdi un atjauno iekš manis pastāvīgu garu.
11 Förkasta mig icke ifrå ditt ansigte, och tag icke din Helga Anda ifrå mig.
Nemet mani nost no Sava vaiga, un neatņem no manis Savu Svēto Garu.
12 Tröst mig igen med dine hjelp, och den frimodige anden uppehålle mig.
Atdod man atkal Savas pestīšanas prieku, un uzturi mani ar labprātīgu garu.
13 Ty jag vill lära öfverträdarena dina vägar, att syndarena måga vända sig till dig.
Tad es mācīšu pārkāpējiem Tavus ceļus, ka grēcinieki pie Tevis atgriežas.
14 Fräls mig ifrå blodskulder, Gud, som min Gud och Frälsare är; att min tunga må lofva dina rättfärdighet.
Izglābi mani no asins vainām, ak Dievs, tu Dievs mans Pestītājs; tad mana mēle slavēs Tavu taisnību.
15 Herre, upplåt mina läppar, att min mun må förkunna din pris.
Kungs, atdari manas lūpas, tad mana mute izteiks Tavu slavu.
16 Ty du hafver icke lust till offer, eljest ville jag väl gifva dig det; och bränneoffer behaga dig intet.
Jo Tev netīk upuris, citādi es to gribētu dot, dedzināms upuris Tev nepatīk.
17 De offer, som Gudi behaga, äro en bedröfvad ande. Ett bedröfvadt och förkrossadt hjerta varder du, Gud, icke föraktandes.
Dieva upuris ir satriekts gars; salauztu un sagrauztu sirdi Tu, Dievs, nesmādēsi.
18 Gör väl vid Zion, efter dina nåde; uppbygg murarna i Jerusalem.
Dari labu Ciānai pēc Savas labprātības, uztaisi Jeruzālemes mūrus.
19 Då skola dig behaga rättfärdighetenes offer, bränneoffer och heloffer; då skall man oxar uppå ditt altare offra.
Tad Tev patiks taisnības upuri, dedzināmais un visa(kopējais) sadedzināmais upuris, tad upurēs vēršus uz Tava altāra.
