Psaltaren 51

1 En Psalm Davids, till att föresjunga; Då den Propheten Nathan till honom kom, när han till BathSeba ingången var. Gud, var mig nådelig, efter dina godhet, och afplana mina synd, efter dina stora barmhertighet.

In finem, Psalmus David, Cum venit ad eum Nathan Propheta, quando intravit ad Bethsabee. Miserere mei Deus, secundum magnam misericordiam tuam. Et secundum multitudinem miserationum tuarum, dele iniquitatem meam.

2 Två mig väl af mine missgerning, och rensa mig ifrå mine synd.

Amplius lava me ab iniquitate mea: et a peccato meo munda me.

3 Förty jag känner mina missgerning, och min synd är alltid för mig.

Quoniam iniquitatem meam ego cognosco: et peccatum meum contra me est semper.

4 Mot dig allena hafver jag syndat, och illa gjort för dig; på det du må rätt blifva i din ord, och icke straffad blifva, då du dömd varder.

Tibi soli peccavi, et malum coram te feci: ut iustificeris in sermonibus tuis, et vincas cum iudicaris.

5 Si, jag är af syndelig säd född, och min moder hafver mig i synd aflat.

Ecce enim in iniquitatibus conceptus sum: et in peccatis concepit me mater mea.

6 Si, du hafver lust till sanningen, den i det fördolda ligger; du låter mig veta den hemliga visheten.

Ecce enim veritatem dilexisti: incerta, et occulta sapientiæ tuæ manifestasti mihi.

7 Skära mig med isop, att jag må ren varda; två mig, att jag må snöhvit varda.

Asperges me hyssopo, et mundabor: lavabis me, et super nivem dealbabor.

8 Låt mig höra glädje och fröjd, att de ben, som du förkrossat hafver, måga fröjda sig.

Auditui meo dabis gaudium et lætitiam: et exultabunt ossa humiliata.

9 Vänd bort ditt ansigte ifrå mina synder, och afplana alla mina missgerningar.

Averte faciem tuam a peccatis meis: et omnes iniquitates meas dele.

10 Skapa i mig, Gud, ett rent hjerta, och gif i mig en ny viss anda.

Cor mundum crea in me Deus: et spiritum rectum innova in visceribus meis.

11 Förkasta mig icke ifrå ditt ansigte, och tag icke din Helga Anda ifrå mig.

Ne proiicias me a facie tua: et Spiritum Sanctum tuum ne auferas a me.

12 Tröst mig igen med dine hjelp, och den frimodige anden uppehålle mig.

Redde mihi lætitiam salutaris tui: et spiritu principali confirma me.

13 Ty jag vill lära öfverträdarena dina vägar, att syndarena måga vända sig till dig.

Docebo iniquos vias tuas: et impii ad te convertentur.

14 Fräls mig ifrå blodskulder, Gud, som min Gud och Frälsare är; att min tunga må lofva dina rättfärdighet.

Libera me de sanguinibus Deus, Deus salutis meæ: et exultabit lingua mea iustitiam tuam.

15 Herre, upplåt mina läppar, att min mun må förkunna din pris.

Domine, labia mea aperies: et os meum annunciabit laudem tuam.

16 Ty du hafver icke lust till offer, eljest ville jag väl gifva dig det; och bränneoffer behaga dig intet.

Quoniam si voluisses sacrificium, dedissem utique: holocaustis non delectaberis.

17 De offer, som Gudi behaga, äro en bedröfvad ande. Ett bedröfvadt och förkrossadt hjerta varder du, Gud, icke föraktandes.

Sacrificium Deo spiritus contribulatus: cor contritum, et humiliatum Deus non despicies.

18 Gör väl vid Zion, efter dina nåde; uppbygg murarna i Jerusalem.

Benigne fac Domine in bona voluntate tua Sion: ut ædificentur muri Ierusalem.

19 Då skola dig behaga rättfärdighetenes offer, bränneoffer och heloffer; då skall man oxar uppå ditt altare offra.

Tunc acceptabis sacrificium iustitiæ, oblationes, et holocausta: tunc imponent super altare tuum vitulos.