Psaltaren 50

1 En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.

Salmo a Asaf. El Dios de dioses, el SEÑOR, ha hablado, y convocado la tierra desde el nacimiento del sol hasta donde se pone.

2 Af Zion går upp Guds härliga sken.

De Sion, perfección de hermosura, Dios ha resplandecido.

3 Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.

Vendrá nuestro Dios, y no callará; fuego consumirá delante de su presencia, y en derredor suyo habrá tempestad grande.

4 Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.

Convocará a los cielos de arriba, y a la tierra, para juzgar a su pueblo.

5 Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.

Juntadme mis misericordiosos; los que pactaron mi pacto sobre sacrificio.

6 Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)

Y denunciarán los cielos su justicia; porque Dios mismo es el juez. (Selah)

7 Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.

Oye, pueblo mío, y hablaré; escucha, Israel, y testificaré contra ti: Yo soy el Dios, el Dios tuyo.

8 För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.

No te reprenderé sobre tus sacrificios, que tus holocaustos delante de mí están siempre.

9 Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;

No tomaré de tu casa becerros, ni machos cabríos de tus apriscos.

10 Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.

Porque mía es toda bestia del monte; millares de animales en los montes.

11 Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.

Conozco todas las aves de los montes, y las fieras del campo están conmigo.

12 Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.

Si yo tuviese hambre, no te lo diría a ti; porque mío es el mundo y su plenitud.

13 Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?

¿Tengo de comer yo carne de toros, o de beber sangre de machos cabríos?

14 Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.

Sacrifica a Dios alabanza, y paga tus promesas al Altísimo.

15 Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.

Y llámame en el día de la angustia; te libraré, y tú me honrarás.

16 Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;

Pero al malo dijo Dios: ¿Qué parte tienes tú de declarar mis leyes, y que tomes mi pacto en tu boca?

17 Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?

¡Aborreciendo tú el castigo, y echando detrás de ti mis palabras!

18 När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.

Si veías al ladrón, tú corrías con él; y con los adúlteros era tu parte.

19 Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.

Tu boca metías en mal, y tu lengua componía engaño.

20 Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.

Tomabas asiento, y hablabas contra tu hermano; contra el hijo de tu madre ponías infamia.

21 Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.

Estas cosas hiciste, y yo he callado; pensabas por eso que de cierto sería yo como tú; yo te argüiré, y las pondré delante de tus ojos.

22 Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.

Entended ahora esto, los que os olvidáis de Dios; no sea que os arrebate, y no haya quién os libre.

23 Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.

El que sacrifica alabanza me honrará; y al que ordenare su camino, le enseñaré la salud de Dios.