Psaltaren 50

1 En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.

KOT Ieowa manaman masanier o molipedo sappa sang ni tapin katipin lel ni a kiridi.

2 Af Zion går upp Guds härliga sken.

Lingan en Kot tapida sang Sion.

3 Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.

Atail Kot kotido, o a sota kin kotin sapaimokit. Kisiniai kelail kin tiong mo a, o melimel laud kin mi impa.

4 Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.

A kotin molipe lang o sappa, pwen kapungala sapwilim a aramas akan!

5 Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.

Komail kapokon pena nai lelapok kan, me wiadar ar inau ong ia ni ansau en mairong!

6 Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)

Nanlang pan kasaleda a pung; pwe Kot kin kotin kadeikada. (Sela)

7 Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.

Komail nai aramas akan rong, I pan padaki ong komail. Israel, I pan kaparoki ong komail: Ngai Kot, om Kot.

8 För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.

I sota pan kaloke uk pweki om mairong, pwe om mairong isis kin wiaui ong ia ansau karos.

9 Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;

Ari so, I sota pan ale sang komail kau ol de kut o sip ol sang nan im omail.

10 Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.

Pwe man en nan wel karos me ai o pil man akan, me mimi pon nana kid pak toto.

11 Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.

I asa manpir en nana karos o song en man karos, me mi nan sap, kin mi re i.

12 Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.

Ma I men mangadar, I sota pan indang uk, pwe sappa me ai o audepa karos.

13 Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?

Da, koe lamelame, me I kin inong iong uduk en kau ol, de I men nim ntan kut ol?

14 Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.

Mairongki danke ong Kot o kapungalang me Lapalap o om inau.

15 Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.

Likwir dong ia ni om insensued, I ap pan dore uk ala, a koe pan kapinga ia.

16 Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;

A Kot kotin masani ong me sapung o: Da me koe kaparok duen ai kusoned akan, o lokaia kida au om duen ai inau,

17 Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?

Pwe koe kin tateki tiak pung o mamaleki ai kusoned akan?

18 När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.

Ma koe pan kilang lipirap amen, koe kin iang i, o koe kin waroki ong me kamal akan.

19 Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.

Au om kin lokaia kiwei me sued o lo om me likam.

20 Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.

Koe kin wonon o lokaia likam duen ri om; o nain in om putak koe kin karaune mal.

21 Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.

Koe wiada mepukat, a ngai kin nenenla; koe ap kiki ong, me ngai dueta koe. A I pan kapung ong uk o kasaleda mon mas om.

22 Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.

Komail me mamaleki Kot, en asa, I pan kasor komail la o sota sauas pamail pan mia.

23 Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.

Me kin mairongki danke, kin kapinga ia; o i al o, me I pan kasale ong i duen maur en Kot.