Psaltaren 50

1 En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.

En salme av Asaf. Den Allmektige, Gud Herren, taler og kaller på jorden fra solens opgang til dens nedgang.

2 Af Zion går upp Guds härliga sken.

Fra Sion, skjønnhetens krone, stråler Gud frem.

3 Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.

Vår Gud kommer og skal ikke tie; ild fortærer for hans åsyn, og omkring ham stormer det sterkt.

4 Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.

Han kaller på himmelen der oppe og på jorden for å dømme sitt folk:

5 Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.

Samle til mig mine fromme, som har inngått pakt med mig om offer!

6 Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)

Og himmelen kunngjør hans rettferdighet; for Gud er den som skal dømme. (Sela)

7 Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.

Hør, mitt folk, jeg vil tale, Israel, jeg vil vidne for dig: Gud, din Gud, er jeg.

8 För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.

Ikke for dine offers skyld vil jeg straffe dig; dine brennoffer er alltid for mig.

9 Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;

Jeg vil ikke ta okser fra ditt hus eller bukker fra dine hegn.

10 Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.

For mig hører alle dyr i skogen til, dyrene på fjellene i tusentall.

11 Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.

Jeg kjenner alle fjellenes fugler, og det som rører sig på marken, står for mig.

12 Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.

Om jeg hungret, vilde jeg ikke si det til dig; for mig hører jorderike til og alt det som fyller det.

13 Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?

Mon jeg skulde ete oksers kjøtt og drikke bukkers blod?

14 Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.

Ofre Gud takksigelse og gi den Høieste det du har lovt,

15 Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.

og kall på mig på nødens dag, så vil jeg utfri dig, og du skal prise mig.

16 Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;

Men til den ugudelige sier Gud: Hvad har du med å fortelle om mine lover og føre min pakt i din munn?

17 Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?

Du hater jo tukt og kaster mine ord bak dig.

18 När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.

Når du ser en tyv, er du gjerne med ham, og med horkarler gjør du felles sak.

19 Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.

Din munn slipper du løs med ondt, og din tunge spinner sammen svik.

20 Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.

Du sitter og taler imot din bror, du baktaler din mors sønn.

21 Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.

Dette har du gjort, og jeg har tidd; du tenkte jeg var som du; men jeg vil straffe dig og stille det frem for dine øine.

22 Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.

Legg merke til dette, I som glemmer Gud, forat jeg ikke skal sønderrive, og det er ingen som redder!

23 Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.

Den som ofrer takksigelse, ærer mig, og den som går den rette vei, ham vil jeg la skue Guds frelse.