Psaltaren 50
1 En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.
Nitsara t’Iehovà Andrianañahare Tsitongerè, nikoike ty tane toy boak’ am-panjiriha’ i àndroy sikal’ am-pitsofora’e añe.
2 Af Zion går upp Guds härliga sken.
Hirik’e Tsiône ao, ty hafoniran-kamotsotsoreñe, ty fireandreañan’ Añahare.
3 Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.
Mb’ etoy i Andrianañaharen-tikañey, ie tsy hianjiñe; mamorototo aolo’e ty afo, iarisehoa’ ty tangololahy.
4 Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.
Kanjie’e mb’andikerañe añ’abo eñe, naho mb’an-tane atoy hizaka’e ondati’eo:
5 Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.
Atontono amako o norokoo, o nifañina amako an-tsoroñeo.
6 Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)
Mitsey ty havantaña’e o likerañeo; amy te Ie ro Andrianañahare, Ie ty Mpizaka. Selà
7 Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.
Mijanjiña ry ondatiko, le hivolan-dRaho; Ry Israeleo, hisesehako, Izaho ro Andrianañahare, Andrianañahare’o.
8 För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.
Tsy o fisoroña’oo ro añendahako azo, ie añatrefako eo nainai’e o enga fañoroa’oo.
9 Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;
Tsy ho rambeseko boak’añ’akiba’o ao ty añombelahy, ndra hirik’an-golobo’o ao ty oselahy.
10 Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.
Amy te hene ahiko ze biby añ’ala ao, naho ty añombe am-bohits’ arivo.
11 Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.
Haiko iaby o voroñe am-bohitseo, Fonga ahiko ze misitsitse an-kivok’ ao.
12 Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.
Naho nikerè Raho, tsy ho nivolañe, amy te Ahiko ty voatse toy, naho ty halifora’e.
13 Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?
Hihinañako hao ty nofo’ o añombeo? hinomako hao ty lio’ o oselahio?
14 Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.
Engao aman’ Añahare ty sorom-pañandriañañe, naho avaho amy Andindimoneñey o nifantà’oo.
15 Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.
Le koiho Raho añ’andro maha-an-koheke; ho hahako irehe, vaho hiasia’o.
16 Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;
Fa hoe t’i Andrianañahare amo tsivokatseo Ino ty anoñona’o o fandiliakoo? vaho endese’o am-bava’o ao i fañinakoy?
17 Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?
Inao t’ie malain-dilo, naho afetsa’o amboho’o ao o entakoo.
18 När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.
Ie manjo-mpikizo irehe, le no’o, vaho ireketa’o o karapiloo.
19 Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.
Avotso’o an-kaloloañe ty falie’o, vaho mikilily fitake ty famele’o.
20 Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.
Mitoboke irehe vaho mifosa rahalahy; dramote’o ty anan-drene’o.
21 Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.
Ie anoe’o izay, hijomohoñe hao Raho? natao’o ho hambañe ama’o hao, toe endahako, vaho alahako añatrefam-pihaino’o eo o entako ty ama’oo.
22 Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.
Aa le ereñereo zao, ry mpandikok’ an’Andrianañahareo kera ho rangodrangoteko, ihe tsy amam-pañaha.
23 Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.
Mañonjoñ’ Ahy ty mañenga sorom-pañandriañañe; vaho hampalangeseko amy mamantañe i fañaveloa’eiy ty fandrombahan’ Añahare.
