Psaltaren 50
1 En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.
Zabbuli ya Asafu. Oyo Owaamaanyi, Mukama Katonda, akoowoola ensi okuva enjuba gy’eva okutuuka gy’egwa.
2 Af Zion går upp Guds härliga sken.
Katonda ayakaayakana ng’ava mu Sayuuni n’obulungi bw’ekitiibwa kye ekituukiridde.
3 Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.
Katonda waffe ajja, naye tajja kasirise, omuliro ogusaanyaawo buli kintu gwe gumukulembera, n’omuyaga ogw’amaanyi ne gumwetooloola.
4 Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.
Akoowoola abali mu ggulu ne ku nsi, azze okusalira abantu be omusango.
5 Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.
Agamba nti, “Munkuŋŋaanyize abantu bange abaayawulibwa, abaakola nange endagaano nga bawaayo ssaddaaka.”
6 Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)
Eggulu litegeeza obutuukirivu bwa Katonda kubanga Katonda yennyini ye mulamuzi.
7 Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.
“Muwulirize, mmwe abantu bange, nange nnaayogera. Ggwe Isirayiri bino bye nkuvunaana: Nze Katonda, Katonda wo.
8 För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.
Sikunenya lwa ssaddaaka zo, oba ebiweebwayo ebyokebwa by’ossa mu maaso gange bulijjo.
9 Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;
Sikyakkiriza nte nnume n’emu evudde mu kiralo kyo, wadde embuzi ennume ezivudde mu bisibo byo.
10 Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.
Kubanga buli nsolo ey’omu kibira yange, awamu n’ente eziri ku nsozi olukumi.
11 Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.
Ennyonyi zonna ez’oku nsozi nzimanyi, n’ebiramu byonna eby’omu nsiko byange.
12 Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.
Singa nnumwa enjala sandikubuulidde: kubanga ensi n’ebigirimu byonna byange.
13 Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?
Ndya ennyama y’ente ennume, wadde okunywa omusaayi gw’embuzi?
14 Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.
“Owangayo ssaddaaka ey’okwebaza eri Katonda; era otuukirizanga obweyamo bwo eri oyo Ali Waggulu Ennyo.
15 Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.
Bw’obanga mu buzibu, nnaakuwonyanga, naawe onongulumizanga.”
16 Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;
Naye omubi Katonda amugamba nti, “Lekeraawo okwatulanga amateeka gange, n’endagaano yange togyogerangako.
17 Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?
Kubanga okyawa okuluŋŋamizibwa, n’ebigambo byange tobissaako mwoyo.
18 När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.
Bw’olaba omubbi, ng’omukwana; era weetaba n’abenzi.
19 Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.
Okolima era olimba; olulimi lwo lwogera ebitali bya butuukirivu.
20 Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.
Muganda wo omwogerako bibi byereere buli kiseera, era owayiriza omwana wa nnyoko yennyini.
21 Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.
Ebyo byonna obikoze, ne nsirika, n’olowooza nti twenkanankana. Naye kaakano ka nkunenye, ebisobyo byonna mbikulage.
22 Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.
“Ggwe eyeerabira Katonda, ebyo bisseeko omwoyo, nneme kukuyuzaayuza nga tewali na wa kukuwonya.
23 Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.
Oyo awaayo ssaddaaka ey’okwebaza angulumiza, era ateekateeka ekkubo ndyoke mulage obulokozi bwa Katonda.”
