Psaltaren 50
1 En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.
Psalmus Asaph. Deus deorum Dominus locutus est: et vocavit terram, A solis ortu usque ad occasum:
2 Af Zion går upp Guds härliga sken.
ex Sion species decoris eius.
3 Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.
Deus manifeste veniet: Deus noster et non silebit. Ignis in conspectu eius exardescet: et in circuitu eius tempestas valida.
4 Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.
Advocabit cælum desursum: et terram discernere populum suum.
5 Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.
Congregate illi sanctos eius: qui ordinant testamentum eius super sacrificia.
6 Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)
Et annunciabunt cæli iustitiam eius: quoniam Deus iudex est.
7 Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.
Audi populus meus, et loquar: Israel, et testificabor tibi: Deus, Deus tuus ego sum.
8 För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.
Non in sacrificiis tuis arguam te: holocausta autem tua in conspectu meo sunt semper.
9 Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;
Non accipiam de domo tua vitulos: neque de gregibus tuis hircos.
10 Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.
Quoniam meæ sunt omnes feræ silvarum, iumenta in montibus et boves.
11 Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.
Cognovi omnia volatilia cæli: et pulchritudo agri mecum est.
12 Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.
Si esuriero, non dicam tibi: meus est enim orbis terræ, et plenitudo eius.
13 Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?
Numquid manducabo carnes taurorum? aut sanguinem hircorum potabo?
14 Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.
Immola Deo sacrificium laudis: et redde Altissimo vota tua.
15 Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.
Et invoca me in die tribulationis: eruam te, et honorificabis me.
16 Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;
Peccatori autem dixit Deus: Quare tu enarras iustitias meas, et assumis testamentum meum per os tuum?
17 Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?
Tu vero odisti disciplinam: et proiecisti sermones meos retrorsum:
18 När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.
Si videbas furem, currebas cum eo: et cum adulteris portionem tuam ponebas.
19 Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.
Os tuum abundavit malitia: et lingua tua concinnabat dolos.
20 Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.
Sedens adversus fratrem tuum loquebaris, et adversus filium matris tuæ ponebas scandalum:
21 Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.
hæc fecisti, et tacui. Existimasti inique quod ero tui similis: arguam te, et statuam contra faciem tuam.
22 Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.
Intelligite hæc qui obliviscimini Deum: nequando rapiat, et non sit qui eripiat.
23 Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.
Sacrificium laudis honorificabit me: et illic iter, quo ostendam illi salutare Dei.
