< Psaltaren 50 >
1 En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.
Zsoltár Ászáftól. Isten, az Isten, az Örökkévaló beszélt, hívta a földet, napkeltétől napnyugtáig.
2 Af Zion går upp Guds härliga sken.
Cziónból, a tökéletes szépségűböl feltündöklött az Isten –
3 Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.
jöjjön Istenünk és ne hallgasson – tűz emészt előtte és körülötte viharzik nagyon.
4 Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.
Szólítja az eget felülről és a földet, hogy itélje népét.
5 Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.
Gyűjtsétek elém a jámboraimat, kik áldozat mellett kötik meg szövetségemet
6 Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)
És hirdetik az egek az ő igazságát, hogy Isten itélni készül. Széla.
7 Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.
Halljad népem, hadd beszéljek, Izraél, hadd intselek téged; Isten, a te Istened vagyok.
8 För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.
Nem vágóáldozataid miatt dorgállak, hisz égőáldozataid mindég előttem vannak;
9 Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;
nem fogadok el házadból tulkot, aklaidból bakokat.
10 Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.
Mert enyém minden vadja az erdőnek, a barmok hegyek ezrein;
11 Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.
ismerem a hegyek madarát mind, s mi a mezőn sürög, velem van.
12 Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.
Ha éhezném, nem mondanám neked, mert enyém a világ és teljessége.
13 Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?
Eszem-e én a bikák husát s a bakok vérét iszom-e?
14 Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.
Áldozz Istennek hálaáldozatot, és fizesd meg a legfelsőnek fogadásaidat;
15 Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.
és szólíts engem a szorongatá. s napján, kiragadlak s te majd tisztelsz engem.
16 Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;
A gonosznak pedig mondja az Isten: Mit reeked elbeszélned törvényeimet, s miért veszed szájadra szövetségemet?
17 Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?
Holott te gyűlölöd az oktatást s magad mögé dobtad szavaimat.
18 När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.
Ha tolvajt láttál, czimboráltál vele és házasságtörőkkel van osztályrészed.
19 Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.
Szájadat neki eresztetted rosszra, s nyelvedet csalárdsághoz tapasztod.
20 Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.
Ülsz, testvéred ellen beszélsz, anyád fiára mocskot vetsz.
21 Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.
Ezeket tetted, és hallgattam, azt képzelted, olyan vagyok mint te; hadd dorgállak meg, hadd sorolom föl szemeid előtt.
22 Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.
Értsétek hát ezt meg, ti Istenfelejtők, nehogy szaggassak s nincs, a ki mentene.
23 Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.
A ki hálaáldozatot áldoz, tisztel engemet, s a ki az útra ügyel, azzal láttatom Isten üdvösségét!