Psaltaren 50

1 En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.

2 Af Zion går upp Guds härliga sken.

3 Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.

4 Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.

5 Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.

6 Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)

7 Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.

8 För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.

9 Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;

10 Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.

11 Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.

12 Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.

13 Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?

14 Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.

15 Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.

16 Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;

17 Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?

18 När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.

19 Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.

20 Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.

21 Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.

22 Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.

23 Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.