Psaltaren 50
1 En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.
A Psalm of Asaph. The God of gods — Jehovah — hath spoken, And He calleth to the earth From the rising of the sun unto its going in.
2 Af Zion går upp Guds härliga sken.
From Zion, the perfection of beauty, God shone.
3 Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.
Our God cometh, and is not silent, Fire before Him doth devour, And round about him it hath been very tempestuous.
4 Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.
He doth call unto the heavens from above, And unto the earth, to judge His people.
5 Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.
Gather ye to Me My saints, Making covenant with Me over a sacrifice.
6 Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)
And the heavens declare His righteousness, For God Himself [is] judge. (Selah)
7 Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.
Hear, O My people, and I speak, O Israel, and I testify against thee, God, thy God [am] I.
8 För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.
Not for thy sacrifices do I reprove thee, Yea, thy burnt-offerings [Are] before Me continually.
9 Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;
I take not from thy house a bullock, From thy folds he goats.
10 Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.
For Mine [is] every beast of the forest, The cattle on the hills of oxen.
11 Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.
I have known every fowl of the mountains, And the wild beast of the field [is] with Me.
12 Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.
If I am hungry I tell not to thee, For Mine [is] the world and its fulness.
13 Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?
Do I eat the flesh of bulls, And drink the blood of he-goats?
14 Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.
Sacrifice to God confession, And complete to the Most High thy vows.
15 Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.
And call Me in a day of adversity, I deliver thee, and thou honourest Me.
16 Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;
And to the wicked hath God said: What to thee — to recount My statutes? That thou liftest up My covenant on thy mouth?
17 Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?
Yea, thou hast hated instruction, And dost cast My words behind thee.
18 När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.
If thou hast seen a thief, Then thou art pleased with him, And with adulterers [is] thy portion.
19 Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.
Thy mouth thou hast sent forth with evil, And thy tongue joineth deceit together,
20 Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.
Thou sittest, against thy brother thou speakest, Against a son of thy mother givest slander.
21 Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.
These thou didst, and I kept silent, Thou hast thought that I am like thee, I reprove thee, and set in array before thine eyes.
22 Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.
Understand this, I pray you, Ye who are forgetting God, Lest I tear, and there is no deliverer.
23 Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.
He who is sacrificing praise honoureth Me, As to him who maketh a way, I cause him to look on the salvation of God!
