Psaltaren 50
1 En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.
The salm of Asaph. God, the Lord of goddis, spak; and clepide the erthe,
2 Af Zion går upp Guds härliga sken.
fro the risynge of the sunne til to the goyng doun. The schap of his fairnesse fro Syon,
3 Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.
God schal come opynli; oure God, and he schal not be stille. Fier schal brenne an hiye in his siyt; and a strong tempest in his cumpas.
4 Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.
He clepide heuene aboue; and the erthe, to deme his puple.
5 Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.
Gadere ye to hym hise seyntis; that ordeynen his testament aboue sacrifices.
6 Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)
`And heuenes schulen schewe his riytfulnesse; for God is the iuge.
7 Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.
Mi puple, here thou, and Y schal speke to Israel; and Y schal witnesse to thee, Y am God, thi God.
8 För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.
I schal not repreue thee in thi sacrifices; and thi brent sacrifices ben euere bifor me.
9 Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;
I schal not take calues of thin hows; nethir geet buckis of thi flockis.
10 Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.
For alle the wyelde beestis of wodis ben myne; werk beestis, and oxis in hillis.
11 Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.
I haue knowe alle the volatils of heuene; and the fairnesse of the feeld is with me.
12 Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.
If Y schal be hungry, Y schal not seie to thee; for the world and the fulnesse therof is myn.
13 Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?
Whether Y schal eete the fleischis of boolis? ethir schal Y drynke the blood of geet buckis?
14 Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.
Offre thou to God the sacrifice of heriyng; and yelde thin avowis to the hiyeste God.
15 Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.
And inwardli clepe thou me in the dai of tribulacioun; and Y schal delyuere thee, and thou schalt onoure me.
16 Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;
But God seide to the synnere, Whi tellist thou out my riytfulnessis; and takist my testament bi thi mouth?
17 Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?
Sotheli thou hatidist lore; and hast cast awey my wordis bihynde.
18 När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.
If thou siyest a theef, thou `hast runne with hym; and thou settidist thi part with avowtreris.
19 Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.
Thi mouth was plenteuouse of malice; and thi tunge medlide togidere giles.
20 Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.
Thou sittynge spakist ayens thi brother, and thou settidist sclaundir ayens the sone of thi modir;
21 Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.
thou didist these thingis, and Y was stille. Thou gessidist wickidli, that Y schal be lijk thee; Y schal repreue thee, and Y schal sette ayens thi face.
22 Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.
Ye that foryeten God, vndurstonde these thingis; lest sum tyme he rauysche, and noon be that schal delyuere.
23 Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.
The sacrifice of heriyng schal onoure me; and there is the weie, where ynne Y schal schewe to hym the helthe of God.
