Psaltaren 50
1 En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.
A Psalm of Asaph. The mighty God, even the LORD, hath spoken, and called the earth from the rising to the setting of the sun.
2 Af Zion går upp Guds härliga sken.
Out of Zion, the perfection of beauty, God hath shined.
3 Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.
Our God shall come, and shall not keep silence: a fire shall devour before him, and it shall be very tempestuous around him.
4 Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.
He shall call to the heavens from above, and to the earth, that he may judge his people.
5 Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.
Gather my saints together to me; those that have made a covenant with me by sacrifice.
6 Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)
And the heavens shall declare his righteousness: for God is judge himself. (Selah)
7 Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.
Hear, O my people, and I will speak; O Israel, and I will testify against thee: I am God, even thy God.
8 För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.
I will not reprove thee for thy sacrifices or thy burnt offerings, to have been continually before me.
9 Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;
I will take no bull out of thy house, nor male goats out of thy folds.
10 Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.
For every beast of the forest is mine, and the cattle upon a thousand hills.
11 Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.
I know all the fowls of the mountains: and the wild beasts of the field are mine.
12 Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.
If I were hungry, I would not tell thee: for the world is mine, and all it containeth.
13 Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?
Will I eat the flesh of bulls, or drink the blood of goats?
14 Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.
Offer to God thanksgiving; and pay thy vows to the most High:
15 Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.
And call upon me in the day of trouble: I will deliver thee, and thou shalt glorify me.
16 Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;
But to the wicked God saith, What hast thou to do to declare my statutes, or that thou shouldest take my covenant in thy mouth?
17 Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?
Seeing thou hatest instruction, and castest my words behind thee.
18 När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.
When thou sawest a thief, then thou didst consent with him, and hast been partaker with adulterers.
19 Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.
Thou givest thy mouth to evil, and thy tongue frameth deceit.
20 Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.
Thou sittest and speakest against thy brother; thou slanderest thy own mother’s son.
21 Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.
These things hast thou done, and I kept silence; thou thoughtest that I was altogether such an one as thyself: but I will reprove thee, and set them in order before thine eyes.
22 Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.
Now consider this, ye that forget God, lest I tear you in pieces, and there be none to deliver.
23 Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.
Whoever offereth praise glorifieth me: and to him that ordereth his conduct aright will I show the salvation of God.
