Psaltaren 50
1 En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.
A psalm of Asaph. The Lord God has spoken: He summons the earth from sunrise to sunset.
2 Af Zion går upp Guds härliga sken.
From Zion, perfection of beauty, God’s glory shines forth.
3 Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.
Our God comes, he cannot keep silence, devouring fire is before him, and furious tempest around him.
4 Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.
He summons the heavens above and the earth to judge his people.
5 Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.
Gather to him his saints by covenant-sacrifice bound to him;
6 Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)
that the heavens may declare his justice, for a God of justice is he. (Selah)
7 Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.
“Hear, O my people, and I will speak, and protest to you, O Israel: I am the Lord, your God.
8 För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.
Not for your sacrifices will I reprove you your burnt-offerings are ever before me
9 Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;
Not a bullock will I take from your house, nor male goats out of your folds;
10 Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.
for all beasts of the forest are mine, and the kine on a thousand hills.
11 Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.
I know all the birds of the air, all that moves on the fields is mine.
12 Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.
Were I hungry, I would not tell you, for the world and its fulness are mine.
13 Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?
Am I such as to eat bulls’ flesh, or drink the blood of goats?
14 Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.
Offer to God a thank-offering, pay the Most High your vows.
15 Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.
Summon me in the day of distress, I will rescue you, so will you honor me.”
16 Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;
But to the wicked God says: “What right have you to talk of my statutes, or take my covenant into your mouth
17 Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?
while you yourself hate correction, and cast my words behind you?
18 När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.
When you see a thief, you run with them; with adulterers you keep company.
19 Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.
You let your mouth loose for evil, your tongue contrives deceit.
20 Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.
You shamefully speak of your kin, and slander your own mother’s son.
21 Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.
And because I kept silence at this, you did take me for one like yourself. But I will convict you and show you plainly.
22 Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.
“Now you who forget God, mark this, lest I rend you, past hope of deliverance.
23 Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.
Those who bring a thank-offering honor me; but to those: who follows my way, I will show the salvation of God.”
