Psaltaren 50
1 En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.
A psalm of Asaph. The Lord, the Almighty God, speaks! He summons everyone on earth, from the east to the west.
2 Af Zion går upp Guds härliga sken.
God shines out of Mount Zion, perfect in beauty.
3 Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.
Our God arrives, and does not stay quiet. Fire flames before him, burning everything up; a violent storm rages around him.
4 Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.
He summons the heavens above and the earth to witness the judgment of his people.
5 Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.
“Bring me those who trust in me—those who confirmed the agreement with me through sacrifice.”
6 Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)
The heavens declare his decisions are right, for God himself is the judge. (Selah)
7 Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.
“My people, listen to what I have to say. I am bringing charges against you, Israel. I am God, your God!
8 För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.
I'm not complaining about your sacrifices or burnt offerings that you offer all the time.
9 Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;
I do not require bulls from your barns or goats from your pens,
10 Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.
for I own all the animals of the forest, and the cattle on a thousand hills belong to me.
11 Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.
I know every bird of the mountains; all living things in the fields are mine.
12 Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.
If I were hungry, I wouldn't tell you, for the earth and everything in it are mine.
13 Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?
Do I eat the flesh of bulls or drink the blood of goats?
14 Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.
Give an offering of thanks to God; keep the promises you made to the Most High,
15 Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.
and call on me when you're in trouble. I will rescue you, and you will thank me.”
16 Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;
But to the wicked God says, “What's the point of mechanically repeating my laws or making empty promises about obeying the agreement?
17 Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?
You hate my discipline, and you toss my words away, leaving them behind you.
18 När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.
When you see people stealing, you admire them; you associate with adulterers.
19 Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.
With your mouth you say evil things; you use your tongue to spread lies.
20 Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.
You sit there and speak against your brother, slandering your own mother's son.
21 Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.
I kept quiet when you did these things. You thought I was someone just like you. But now I confront you, and bring my charges against you.
22 Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.
Think again, you people who dismiss God, or I will tear you apart, and no-one will be able to save you.
23 Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.
But those who give an offering of thanks honor me, and to those who follow the right I will show them the salvation of God.”
