Psaltaren 50
1 En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.
A psalm for Asaph. The God of gods, the Lord hath spoken: and he hath called the earth. From the rising of the sun, to the going down thereof:
2 Af Zion går upp Guds härliga sken.
Out of Sion the loveliness of his beauty.
3 Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.
God shall come manifestly: our God shall come, and shall not keep silence. A fire shall burn before him: and a mighty tempest shall be round about him.
4 Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.
He shall call heaven from above, and the earth, to judge his people.
5 Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.
Gather ye together his saints to him: who set his covenant before sacrifices.
6 Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)
And the heavens shall declare his justice: for God is judge.
7 Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.
Hear, O my people, and I will speak: O Israel, and I will testify to thee: I am God, thy God.
8 För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.
I will not reprove thee for thy sacrifices: and thy burnt offerings are always in my sight.
9 Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;
I will not take calves out of thy house: nor he goats out of thy flocks.
10 Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.
For all the beasts of the woods are mine: the cattle on the hills, and the oxen.
11 Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.
I know all the fowls of the air: and with me is the beauty of the field.
12 Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.
If I should be hungry, I would not tell thee: for the world is mine, and the fulness thereof.
13 Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?
Shall I eat the flesh of bullocks? or shall I drink the blood of goats?
14 Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.
Offer to God the sacrifice of praise: and pay thy vows to the most High.
15 Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.
And call upon me in the day of trouble: I will deliver thee, and thou shalt glorify me.
16 Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;
But to the sinner God hath said: Why dost thou declare my justices, and take my covenant in thy mouth?
17 Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?
Seeing thou hast hated discipline: and hast cast my words behind thee.
18 När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.
If thou didst see a thief thou didst run with him: and with adulterers thou hast been a partaker.
19 Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.
Thy mouth hath abounded with evil, and thy tongue framed deceits.
20 Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.
Sitting thou didst speak against thy brother, and didst lay a scandal against thy mother’s son:
21 Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.
These things hast thou done, and I was silent. Thou thoughtest unjustly that I should be like to thee: but I will reprove thee, and set before thy face.
22 Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.
Understand these things, you that forget God; lest he snatch you away, and there be none to deliver you.
23 Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.
The sacrifice of praise shall glorify me: and there is the way by which I will shew him the salvation of God.
