Psaltaren 50
1 En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.
A Psalm for Asaph. The God of gods, the Lord, has spoken, and called the earth from the rising of the sun to the going down [thereof].
2 Af Zion går upp Guds härliga sken.
Out of Sion [comes] the excellence of his beauty.
3 Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.
God, our God, shall come manifestly, and shall not keep silence: a fire shall be kindled before him, and round about him there shall be a very great tempest.
4 Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.
He shall summon the heaven above, and the earth, that he may judge his people.
5 Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.
Assemble you his saints to him, those that have engaged in a covenant with him upon sacrifices.
6 Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)
And the heavens shall declare his righteousness: for God is judge. (Pause)
7 Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.
Hear, my people, and I will speak to you, O Israel: and I will testify to you: I am God, your God.
8 För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.
I will not reprove you on account of your sacrifices; for your whole burnt offerings are before me continually.
9 Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;
I will take no bullocks out of your house, nor he-goats out of your flocks.
10 Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.
For all the wild beasts of the thicket are mine, the cattle on the mountains, and oxen.
11 Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.
I know all the birds of the sky; and the beauty of the field is mine.
12 Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.
If I should be hungry, I will not tell you: for the world is mine, and the fullness of it.
13 Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?
Will I eat the flesh of bulls, or drink the blood of goats?
14 Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.
Offer to God the sacrifice of praise; and pay your vows to the Most High.
15 Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.
And call upon me in the day of affliction; and I will deliver you, and you shall glorify me. (Pause)
16 Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;
But to the sinner God has said, Why do you declare my ordinances, and take up my covenant in your mouth?
17 Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?
Whereas you have hated instruction, and have cast my words behind [you].
18 När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.
If you saw a thief, you ran along with him, and have cast in your lot with adulterers.
19 Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.
Your mouth has multiplied wickedness, and your tongue has framed deceit.
20 Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.
You did sit and speak against your brother, and did scandalize your mother's son.
21 Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.
These things you did, and I kept silence: you thought wickedly that I should be like you, [but] I will reprove you, and set [your offences] before you.
22 Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.
Now consider these things, you that forget God, lest he rend [you], and there is no deliverer.
23 Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.
The sacrifice of praise will glorify me: and that is the way wherein I will show to him the salvation of God.
