Psaltaren 50

1 En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.

Een psalm van Asaf. De God der goden, de HEERE spreekt, en roept de aarde, van den opgang der zon tot aan haar ondergang.

2 Af Zion går upp Guds härliga sken.

Uit Sion, de volkomenheid der schoonheid, verschijnt God blinkende.

3 Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.

Onze God zal komen en zal niet zwijgen; een vuur voor Zijn aangezicht zal verteren, en rondom Hem zal het zeer stormen.

4 Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.

Hij zal roepen tot den hemel van boven, en tot de aarde, om Zijn volk te richten.

5 Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.

Verzamelt Mij Mijn gunstgenoten, die Mijn verbond maken met offerande!

6 Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)

En de hemelen verkondigen Zijn gerechtigheid; want God Zelf is Rechter. (Sela)

7 Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.

Hoort, Mijn volk! en Ik zal spreken; Israel! en Ik zal onder u betuigen; Ik, God, ben uw God.

8 För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.

Om uw offeranden zal Ik u niet straffen, want uw brandofferen zijn steeds voor Mij.

9 Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;

Ik zal uit uw huis geen var nemen, noch bokken uit uw kooien;

10 Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.

Want al het gedierte des wouds is Mijn, de beesten op duizend bergen.

11 Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.

Ik ken al het gevogelte der bergen, en het wild des velds is bij Mij.

12 Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.

Zo Mij hongerde, Ik zou het u niet zeggen; want Mijn is de wereld en haar volheid.

13 Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?

Zou Ik stierenvlees eten, of bokkenbloed drinken?

14 Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.

Offert Gode dank, en betaalt den Allerhoogste uw geloften.

15 Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.

En roept Mij aan in den dag der benauwdheid; Ik zal er u uithelpen, en gij zult Mij eren.

16 Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;

Maar tot den goddeloze zegt God: Wat hebt gij Mijn inzettingen te vertellen, en neemt Mijn verbond in uw mond?

17 Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?

Dewijl gij de kastijding haat, en Mijn woorden achter u henenwerpt.

18 När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.

Indien gij een dief ziet, zo loopt gij met hem; en uw deel is met de overspelers.

19 Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.

Uw mond slaat gij in het kwade, en uw tong koppelt bedrog.

20 Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.

Gij zit, gij spreekt tegen uw broeder; tegen den zoon uwer moeder geeft gij lastering uit.

21 Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.

Deze dingen doet gij, en Ik zwijg; gij meent, dat Ik te enenmale ben, gelijk gij; Ik zal u straffen, en zal het ordentelijk voor uw ogen stellen.

22 Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.

Verstaat dit toch, gij godvergetenden! opdat Ik niet verscheure en niemand redde.

23 Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.

Wie dankoffert, die zal Mij eren; en wie zijn weg wel aanstelt, dien zal Ik Gods heil doen zien.