Psaltaren 50
1 En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.
Zaburi mar Asaf. Jal Manyalo Duto, Nyasaye ma en Jehova Nyasaye, wuoyo kendo luongo ji duto modak e piny mondo ochokrene kaachiel, chakre wuok chiengʼ nyaka podho chiengʼ.
2 Af Zion går upp Guds härliga sken.
Nyasaye rieny gie Sayun, dala ma berne longʼo chuth.
3 Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.
Nyasachwa biro kendo ok obi lingʼ mach ni e nyime mawangʼo gik moko pep, kendo ahiti mager olwore.
4 Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.
Oluongo joma odak e polo malo kaachiel gi joma odak e piny, mondo oyal joge:
5 Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.
“Choknauru joga maler, mane otimo koda singruok e yor misango.”
6 Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)
Kendo polo hulo timne makare, nikech Nyasaye owuon e jangʼad bura. (Sela)
7 Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.
“Winjuru, yaye joga, mondo awuo kodu, yaye jo-Israel, chiknauru itu mondo atim neno ma akwedougo: An Nyasaye ma Nyasachu.
8 För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.
Ok akweru nikech wach misengini mutimona, kata nikech misango miwangʼo pep, mosiko ka nitie e nyima.
9 Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;
Ok agomb rwath moro amora moa e kundeu kata diek moa e abilni magu,
10 Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.
nikech le moro amora manie bungu en mara, kaachiel gi jamni makwayo ewi gode gana achiel.
11 Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.
Angʼeyo nying winyo ka winyo manie wi gode, kendo gik mochwe duto manie pewe gin maga.
12 Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.
Ka dine bed ni kech kaya to ok dak anyisu, nikech piny en mara, kaachiel gi gik moko duto manie iye.
13 Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?
Uparo ni achamo ring rwedhi kata ni amadho remb diek?
14 Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.
Chiwuru misango mar goyo erokamano ni Nyasaye, chopuru singruok mau ne Nyasaye Man Malo Moloyo,
15 Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.
kendo luongauru e kinde ma un e chandruok; to abiro resou e chandruokugo, eka ubiro miya duongʼ.”
16 Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;
Joma timbegi richo to Nyasaye wachonegi ni: “Ngʼa momiyou thuolo mar olo chikena kata mondo ukaw singruok maga kaka mau?
17 Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?
Ere kaka dutim kamano to uchayo puonjna kendo udiro wechena katoku!
18 När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.
Ka uneno jakuo to uriworu kode kendo uchodo mana kaka joma moko timo.
19 Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.
Utiyo gi dhou kuom timo richo kendo lewu oikore ne wuond.
20 Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.
Usiko uwuoyo marach kuom joweteu kendo ukuotho koda ka oweteu mahie ma uago e ich achiel.
21 Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.
Gigi duto usetimo ka an to alingʼ; useparo ni an bende achalo kodu. To koro akwerou kendo anyisou e wangʼu ni useketho kuom timo gigo duto.
22 Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.
“Paruru matut kuom wachni, un joma wigi wil gi Nyasaye, nono to abiro kidhou matindo tindo, maonge ngʼama diresu:
23 Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.
Ngʼat ma timona misango mar erokamano miya duongʼ mondo olos yo moriere tir, kendo anyise kaka warruok mar Nyasaye chalo.”
