Psaltaren 50
1 En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.
(En salme af Asaf.) Gud, Gud HERREN talede og stævnede Jorden hid fra Sol i Opgang til Sol i Bjærge;
2 Af Zion går upp Guds härliga sken.
fra Zion, Skønhedens Krone, viste Gud sig i Stråleglans
3 Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.
vor Gud komme og tie ikke! - Foran ham gik fortærende Ild, omkring ham rasede Storm;
4 Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.
han stævnede Himlen deroppe hid og Jorden for at dømme sit Folk:
5 Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.
"Saml mig mine fromme, der sluttede Pagt med mig ved Ofre!"
6 Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)
Og Himlen forkyndte hans Retfærd, at Gud er den, der dømmer. (Sela)
7 Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.
Hør, mit Folk, jeg vil tale, Israel, jeg vil vidne imod dig, Gud, din Gud er jeg!
8 För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.
Jeg laster dig ikke for dine Slagtofre, dine Brændofre har jeg jo stadig for Øje;
9 Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;
jeg tager ej Tyre fra dit Hus eller Bukke fra dine Stalde;
10 Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.
thi mig tilhører alt Skovens Vildt, Dyrene på de tusinde Bjerge;
11 Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.
jeg kender alle Bjergenes Fugle, har rede på Markens Vrimmel.
12 Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.
Om jeg hungred, jeg sagde det ikke til dig, thi mit er Jorderig og dets Fylde!
13 Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?
Mon jeg æder Tyres Kød eller drikker Bukkes Blod?
14 Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.
Lovsang skal du ofre til Gud og holde den Højeste dine Løfter.
15 Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.
Og kald på mig på Nødens Dag; jeg vil udfri dig, og du skal ære mig,
16 Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;
Men til Den gudløse siger Gud: Hvi regner du op mine Bud og fører min Pagt i Munden,
17 Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?
når du dog hader Tugt og kaster mine Ord bag din Ryg?
18 När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.
Ser du en Tyv, slår du Følge med ham, med Horkarle bolder du til,
19 Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.
slipper Munden løs med ondt, din Tunge bærer på Svig.
20 Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.
Du sidder og skænder din Broder, bagtaler din Moders Søn;
21 Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.
det gør du, og jeg skulde tie, og du skulde tænke, jeg er som du! Revse dig vil jeg og gøre dig det klart.
22 Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.
Mærk jer det, I, som glemmer Gud, at jeg ikke skal rive jer redningsløst sønder.
23 Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.
Den, der ofrer Taksigelse, ærer mig; den, der agter på Vejen, lader jeg se Guds Frelse.
