Psaltaren 50

1 En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.

Žalm Azafovi. Bůh silný, Bůh Hospodin mluvil, a přivolal zemi od východu slunce i od západu jeho.

2 Af Zion går upp Guds härliga sken.

Z Siona v dokonalé kráse Bůh zastkvěl se.

3 Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.

Béřeť se Bůh náš, a nebude mlčeti; oheň před ním vše zžírati bude, a vůkol něho vichřice náramná.

4 Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.

Zavolal nebes s hůry i země, aby soudil lid svůj, řka:

5 Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.

Shromažďte mi svaté mé, kteříž smlouvu se mnou učinili při obětech.

6 Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)

I budou vypravovati nebesa spravedlnost jeho; nebo sám Bůh soudce jest. (Sélah)

7 Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.

Slyš, lide můj, a buduť mluviti, Izraeli, a buduť tebou osvědčovati. Já zajisté Bůh, Bůh tvůj jsem.

8 För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.

Nechci tě obviňovati z příčiny obětí tvých, ani zápalů tvých, že by vždycky přede mnou nebyli.

9 Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;

Nevezmuť z domu tvého volka, ani z chlévů tvých kozlů.

10 Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.

Nebo má jest všecka zvěř lesní, i hovada na tisíci horách.

11 Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.

Já znám všecko ptactvo po horách, a zvěř polní před sebou mám.

12 Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.

Zlačním-li, nic tobě o to nedím; nebo můj jest okršlek zemský i plnost jeho.

13 Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?

Zdaliž jídám maso z volů, a pijím krev kozlovou?

14 Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.

Obětuj Bohu obět chvály, a plň Nejvyššímu své sliby;

15 Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.

A vzývej mne v den ssoužení, vytrhnu tě, a ty mne budeš slaviti.

16 Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;

Sic jinak bezbožníku praví Bůh: Což tobě do toho, že ty vypravuješ ustanovení má, a béřeš smlouvu mou v ústa svá,

17 Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?

Poněvadž jsi vzal v nenávist kázeň, a zavrhl jsi za sebe slova má.

18 När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.

Vidíš-li zloděje, hned s ním běžíš, a s cizoložníky díl svůj máš.

19 Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.

Ústa svá pouštíš ke zlému, a jazyk tvůj skládá lest.

20 Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.

Usazuješ se, a mluvíš proti bratru svému, a na syna matky své lehkost uvodíš.

21 Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.

To jsi činil, a já mlčel jsem. Měl-liž jsi ty se domnívati, že já tobě podobný budu? Nýbrž trestati tě budu, a představímť to před oči tvé.

22 Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.

Srozumějtež tomu již aspoň vy, kteříž se zapomínáte na Boha, abych snad nepochytil, a nebyl by, kdo by vytrhl.

23 Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.

Kdož obětuje obět chvály, tenť mne uctí, a tomu, kdož napravuje cestu svou, ukáži spasení Boží.