Psaltaren 5

1 En Psalm Davids, till att föresjunga för arfvet. Herre, hör min ord; gif akt uppå mitt tal.

Dāvida dziesma. Dziedātāju vadonim uz stabulēm. Ak Kungs, klausies uz maniem vārdiem, ņem vērā manas domas.

2 Gif akt uppå, mitt rop, min Konung, och min Gud; ty jag vill bedja inför dig.

Samani manas kliegšanas balsi, mans ķēniņ un mans Dievs, jo es Tevi gribu pielūgt.

3 Herre, bittida hör mina röst; bittida vill jag skicka mig till dig, och taga der vara, uppå.

Rītos, ak Kungs, klausi manu balsi, rītos es uz Tevi gribu sataisīties un skatīties.

4 Ty du äst icke den Gud, hvilkom ett ogudaktigt väsende behagar; den der ond är, han blifver icke för dig.

Jo Tu neesi tāds Dievs, kam bezdievība patīk; kas ir ļauns, tas pie Tevis nepaliek.

5 De storordige bestå intet för din ögon; alla ogerningsmän hatar du.

Trakotāji nepastāvēs priekš Tavām acīm, Tu ienīsti visus ļauna darītājus.

6 Du förgör de lögnaktiga; Herren hafver en styggelse vid de blodgiruga och falska.

Tu nomaitā melkuļus, asins vainīgie un viltnieki Tam Kungam ir negantība.

7 Men jag vill gå in i ditt hus på, dina stora barmhertighet, och tillbedja emot ditt helga tempel i dine fruktan.

Bet es iešu Tavā namā caur Tavu lielo žēlastību, es pielūgšu Tava svētuma mājoklī, Tevi bīdamies.

8 Herre, led mig i dine rättfärdighet, för mina fiendars skull; gör din väg rättan för mig.

Kungs, vadi mani pēc Savas taisnības, manu glūnētāju dēļ, dari līdzenu Savu ceļu manā priekšā.

9 Ty uti deras mun är intet visst: deras innersta är vedermöda; deras strupe är en öppen graf; med deras tungor skrymta de.

Jo viņu mutē nav nekādas patiesības, viņu sirdīs ir ļaunums, viņu rīkle ir atvērts kaps, ar savu mēli tie glauda.

10 Döm dem, Gud, att de måga falla af sitt uppsåt; drif dem ut för deras stora öfverträdelses skull; ty de äre dig gensträfvige.

Sodi tos, ak Dievs, lai tie krīt no saviem padomiem; atstum tos viņu lielos noziegumos, jo tie pret Tevi sacēlušies,

11 Låt glädja sig alla dem som trösta uppå dig, evinnerliga låt dem fröjda sig; ty du beskärmar dem; låt dem i dig glade vara, som ditt Namn kärt hafva.

Bet lai priecājās visi, kas uz Tevi cerē, mūžīgi lai tie gavilē, jo Tu tos pasargi; lai līksmojās iekš Tevis, kas Tavu vārdu mīļo.

12 Ty du, Herre, välsignar de rättfärdiga; du kröner dem med nåde, såsom med en sköld.

Jo Tu, Kungs, svētīsi to taisno, un to pušķosi ar žēlastību kā ar bruņām.