Psaltaren 5

1 En Psalm Davids, till att föresjunga för arfvet. Herre, hör min ord; gif akt uppå mitt tal.

Patalinghugi, Oh Jehova, ang akong mga pulong; Tulotimbanga ang akong pagpalandong.

2 Gif akt uppå, mitt rop, min Konung, och min Gud; ty jag vill bedja inför dig.

Pamatia ang tingog sa akong pagtu-aw, Hari ko ug Dios ko: Kay kanimo nagaampo ako.

3 Herre, bittida hör mina röst; bittida vill jag skicka mig till dig, och taga der vara, uppå.

Oh Jehova, sa buntag magapatalinghug ka sa akong tingog; Sa buntag pasakaon ko ang akong pag-ampo nganha kanimo ug magahulat ako.

4 Ty du äst icke den Gud, hvilkom ett ogudaktigt väsende behagar; den der ond är, han blifver icke för dig.

Kay ikaw dili mao ang Dios nga may kalipay diha sa kadautan: Ang dautan dili magapuyo uban kanimo.

5 De storordige bestå intet för din ögon; alla ogerningsmän hatar du.

Ang mga mapahitas-on dili magatindog sa atubangan sa imong mga mata: Nagadumot ikaw sa tanang mga mamumuhat sa kasal-anan.

6 Du förgör de lögnaktiga; Herren hafver en styggelse vid de blodgiruga och falska.

Pagalaglagon mo kadto (sila) nga nagasulti ug mga bakak: Si Jehova nagadumot sa giuhaw sa dugo ug sa tawo nga malimbongon.

7 Men jag vill gå in i ditt hus på, dina stora barmhertighet, och tillbedja emot ditt helga tempel i dine fruktan.

Apan mahitungod kanako, diha sa kadagaya sa imong mahigugmaong-kalolot, mosulod ako sa imong balay: Sa pagkahadlok kanimo, magasimba ako sa atubangan sa imong templo nga balaan.

8 Herre, led mig i dine rättfärdighet, för mina fiendars skull; gör din väg rättan för mig.

Mandoi ako, Oh Jehova, sa imong pagkamatarung tungod sa akong mga kaaway; Tul-iron mo sa akong atubangan ang imong dalan.

9 Ty uti deras mun är intet visst: deras innersta är vedermöda; deras strupe är en öppen graf; med deras tungor skrymta de.

Kay sa ilang baba walay pagkamatinumanon; Sa ilang sulod nga bahin lonlon mga kadautan; Ang ilang totonlan maoy usa ka lubnganan nga inablihan: Magaulog-ulog (sila) uban sa ilang dila.

10 Döm dem, Gud, att de måga falla af sitt uppsåt; drif dem ut för deras stora öfverträdelses skull; ty de äre dig gensträfvige.

Hukmi (sila) nga sad-an, Oh Dios; Ipahulog (sila) pinaagi sa ilang kaugalingong tambag: Tungod sa pagkadaghan sa ilang mga kalapasan itukmod (sila) Kay mingsukol (sila) batok kanimo.

11 Låt glädja sig alla dem som trösta uppå dig, evinnerliga låt dem fröjda sig; ty du beskärmar dem; låt dem i dig glade vara, som ditt Namn kärt hafva.

Apan papaglipaya kadtong tanan nga nanagsalig kanimo; Sa gihapon pasinggita (sila) sa kalipay, tungod kay ginalabanan mo (sila) Pasagdi nga maglipay usab diha kanimo ang mga nahagugma sa imong ngalan.

12 Ty du, Herre, välsignar de rättfärdiga; du kröner dem med nåde, såsom med en sköld.

Kay ikaw magapanalangin sa mga matarung; Oh Jehova, ikaw magalikus kaniya uban sa kalooy ingon nga usa ka taming.