Psaltaren 49

1 En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;

Janjiño zao, ry kilakila ondatio; manokilaña ravembia, ze hene mpimone’ ty tane toy;

2 Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.

Ty ambane naho ty ambone, ty mpañaleale miharo ami’ty rarake.

3 Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.

Hivolan-kihitse ty vavako, vaho ho ereñeren-troko ty hilala.

4 Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.

Hatokilako mb’am- pandrazañan-drehake ty sofiko. ho ventareko an-dokanga ty tafatòñoko,

5 Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?

Ino ty hahahembañ’ ahiko an-tsan-kankàñe, ie miarikoboñe ahy ty hatsivokara’ o mpañonjo-tomitse amakoo,

6 Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.

o mpiato amo fanaña’eoo, vaho mirengevok’ ami’ty habei’ o vara’eo?

7 Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;

Leo ondaty raike, ndra manao akore, tsy hahavoavily ty ain-dongo’e, ndra hibanabana jebañe aman’Añahare ho aze—

8 Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;

Loho sarotse ty vilin’ ai’e, tsy mete tsy hadoke kitro katroke:

9 Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.

—t’ie ho veloñe nainai’e, tsy hahaoniñ’ i koboñey,

10 Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.

ie oni’e te mihomake o mahihitseo; songa mikenkañe ty minè naho i dagola, vaho apo’e amo ila’eo ty vara’e.

11 Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.

Ty fitsakorean-tro’ iareo t’ie tsy ho modo o akiba’eo, naho ty fimoneña’ iareo mb’an-tariratse iaby kitro añ’afe’e, ie atao’e amy añara’ey i tane’ey.

12 Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.

Toe tsy mahatan-ty asi’e ondatio; le manahake o bibio t’ie mate.

13 Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. (Sela)

Izay ty fombà’ o sèretseo, naho o mandimbe iareoo, ze miantoke ty enta’ iareoo. Selà

14 De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva. (Sheol h7585)

Hoe añondry iereo tinendry ho mb’an-kibory ao, ho mpiara’iareo ty havilasy; ho fehe’ o vañoñeo te maraindray; ho a’ i tsikeokeokey ty vinta’ iareo hihomak’ ao, tsy hanaña’ iareo akiba ka. (Sheol h7585)

15 Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. (Sela) (Sheol h7585)

Fe ho jebañen’ Añahare ami’ty haozara’ o kiborio ty fiaiko, le ho rambese’e. Selà (Sheol h7585)

16 Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;

Ko hemban-­drehe naho mihamaro ty vara’ ondaty, naho mitombo ty enge’ i anjomba’ey;

17 Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;

F’ie mihomake, tsy eo ty hendese’e. tsy hañorik’ aze higodañe ao ty enge’e.

18 Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.

Eka! nitata’e ty fiai’e te niveloñe: Nitsiririeñe t’ie niraorao.

19 Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset.

Homb’am-pimoneñan-droae’e ao re; tsy ho isa’e ka ty hazavàñe.

20 Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.

T’indaty iasiañe, mete tsy maharendreke t’ie, manahake o bibio, hihomake.