Psaltaren 49
1 En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;
Koraha bērnu dziesma. Dziedātāju vadonim. Klausāties to, visi ļaudis, grieziet ausis šurp, visi pasaules iedzīvotāji,
2 Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.
Tā zemi kā augsti, bagāti kā nabagi kopā.
3 Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.
Manas mutes runa ir gudrība, un manas sirds domas ir prātīgas.
4 Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.
Es griezīšu savu ausi pie viena sakāma vārda, un izteikšu savu mīklu uz koklēm.
5 Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?
Kāpēc man bīties ļaunās dienās, kad manu vajātāju noziegums ap mani metās?
6 Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.
Tie paļaujas uz savu padomu un greznojās ar savu lielo bagātību.
7 Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;
Savu brāli neviens nevar atpestīt nedz Dievam par to dot atpirkšanas maksu,
8 Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;
(Jo visai dārga ir viņu dvēseles atpestīšana un no(tā) tam jāatstājas mūžīgi, )
9 Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.
Ka tas dzīvotu mūžam un kapu neredzētu.
10 Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.
Tiešām redzēs, ka gudri mirst, ka ģeķi un neprātīgi kopā iet bojā un savu mantu pamet citiem.
11 Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.
Tās ir viņu sirdsdomas, ka viņu namiem būs stāvēt mūžīgi, viņu dzīvokļiem līdz radu radiem; tie nosauc valstis pēc saviem vārdiem.
12 Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.
Bet cilvēks greznībā nepastāv, viņš līdzinājās lopiem, ko nokauj.
13 Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. (Sela)
Šis ir tas ceļš ģeķiem un tiem, kas viņiem iet pakaļ un kam viņu vārdi patīk. (Sela)
14 De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva. (Sheol h7585)
Tie taps noguldīti ellē kā avis, nāve tos ganīs; bet tie taisnie par tiem valdīs rītam austot, un viņu augumu aprīs elle, ka nebūs, kur palikt. (Sheol h7585)
15 Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. (Sela) (Sheol h7585)
Bet Dievs atpestīs manu dvēseli no elles varas, jo Viņš mani pieņems. (Sela) (Sheol h7585)
16 Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;
Nebēdājies par to, kad kāds top bagāts, kad viņa nama gods top liels.
17 Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;
Jo viņš mirdams neko neņems līdz, viņa godība tam neies pakaļ.
18 Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.
Jebšu viņš savu dvēseli svētī, kamēr viņš dzīvo, un tevi teic, ka tu sev labas dienas sagādājis.
19 Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset.
Tomēr tu noiesi pie viņa tēvu radiem, kas gaismu neredz ne mūžam.
20 Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.
Cilvēks, kas greznībā un nav prātīgs, tas līdzinājās lopiem, ko nokauj.
