< Psaltaren 49 >
1 En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;
Au maître-chantre. — Psaume des enfants de Coré. O peuples, écoutez tous; Prêtez tous l'oreille, habitants du monde,
2 Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.
Enfants du peuple et enfants des grands, Le riche aussi bien que le pauvre!
3 Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.
Ma bouche prononcera des paroles sages: Les pensées de mon coeur sont pleines de sens.
4 Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.
Je prêterai l'oreille aux sentences qu'il m'inspire; J'expliquerai mon énigme au son de la harpe.
5 Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?
Pourquoi aurais-je peur aux jours de l'infortune, Quand la méchanceté de mes adversaires m'environne?
6 Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.
Ils se confient en leurs biens; Ils se glorifient de la grandeur de leurs richesses.
7 Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;
Mais l'homme ne saurait racheter son frère, Ni payer à Dieu sa rançon:
8 Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;
Le rachat d'une âme est trop cher; On ne saurait en payer le prix!
9 Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.
Ils ne vivront pas toujours; Ils n'éviteront pas la vue du tombeau;
10 Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.
Oui, ils le verront! Les sages meurent; Le fou et l'insensé périssent également, Et ils laissent leurs biens à d'autres.
11 Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.
Ils pensent que leurs maisons dureront éternellement, Que leurs demeures subsisteront d'âge en âge; Et ils donnent leurs noms à leurs terres.
12 Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.
Mais l'homme, même le plus opulent, n'a point de durée; Il est semblable aux bêtes vouées à la destruction.
13 Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. (Sela)
La voie qu'ils suivent est celle de la folie: Pourtant, ceux qui viennent après eux Approuvent leurs discours. (Pause)
14 De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva. (Sheol )
Ils sont poussés vers le Séjour des morts comme un troupeau; La mort les conduit comme un berger. Quand vient le matin, les justes les foulent aux pieds; Leur beauté disparaîtra dans le tombeau! Ils n'auront pas d'autre demeure! (Sheol )
15 Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. (Sela) (Sheol )
Mais Dieu délivrera mon âme de l'étreinte du Séjour des morts; Car il me prendra sous sa garde. (Sheol )
16 Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;
Ne crains point, quand un homme s'enrichit, Quand l'opulence de sa maison s'accroît.
17 Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;
Car, en mourant, il n'emportera rien; Son opulence ne le suivra pas dans la tombe.
18 Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.
Tu as beau te proclamer heureux pendant ta vie, Ou t'attirer des louanges pour les joies que tu as en partage.
19 Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset.
Tu t'en iras pourtant vers la génération de tes pères. Qui ne reverront jamais la lumière.
20 Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.
L'homme, même le plus opulent, qui n'a point d'intelligence, Est semblable aux bêtes vouées à la destruction!