Psaltaren 49
1 En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;
Au chef des chantres. Par les fils de Coré. Psaume. Ecoutez ceci, vous toutes, ô nations, soyez attentifs, vous tous, habitants du globe,
2 Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.
les hommes d’humble condition comme les grands personnages, ensemble les riches et les pauvres!
3 Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.
Ma bouche prêche la sagesse, et la raison inspire les pensées de mon cœur.
4 Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.
Je prête l’oreille aux sentences poétiques, et prélude avec la harpe aux piquants aphorismes.
5 Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?
Pourquoi m’exposerais-je à avoir peur aux jours de l’adversité? à me voir enveloppé par le péché qui s’attacherait à mes talons?
6 Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.
De ceux qui se fient à leurs biens, et se glorifient de l’abondance de leurs richesses,
7 Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;
pas un ne saurait racheter son frère, ni donner à Dieu le coût de sa rançon.
8 Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;
Le rachat de leur âme est à trop haut prix, il faut y renoncer à jamais.
9 Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.
Pensent-ils donc vivre toujours, ne pas voir la tombe?
10 Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.
Ils remarquent pourtant que les sages meurent, tout comme périssent le fou et le sot, en laissant leurs biens à d’autres.
11 Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.
Ils s’imaginent que leurs maisons vont durer éternellement, leurs demeures de génération en génération, qu’ils attacheront leurs noms à leurs domaines.
12 Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.
Or les hommes ne se perpétuent pas dans leur splendeur; semblables aux animaux, ils ont une fin.
13 Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. (Sela)
Cette attitude chez eux est pure folie: qu’ils puissent, de leur bouche, se déclarer satisfaits de l’avenir. (Sélah)
14 De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva. (Sheol h7585)
Comme un troupeau ils s’avancent vers le Cheol; le matin venu, les hommes droits auront raison d’eux; le Cheol consume jusqu’à leur forme, ne leur servant pas longtemps de demeure. (Sheol h7585)
15 Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. (Sela) (Sheol h7585)
Toutefois Dieu délivrera mon âme du Cheol, quand il lui plaira de me retirer. (Sélah) (Sheol h7585)
16 Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;
Ne sois pas alarmé si quelqu’un s’enrichit, et voit s’accroître le luxe de sa maison!
17 Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;
Car, quand il mourra, il n’emportera rien; son luxe ne le suivra point dans la tombe.
18 Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.
Il a beau se dire heureux durant sa vie, s’attirer des hommages par son bien-être:
19 Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset.
il ira rejoindre la génération de ses pères, qui plus jamais ne verront la lumière.
20 Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.
L’Homme, au sein du luxe, s’il manque de raison, est pareil aux animaux: sa fin est certaine.
