< Psaltaren 49 >

1 En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;
Hear this, all you people; give ear, all you inhabitants of the world:
2 Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.
Both low and high, rich and poor, together.
3 Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.
My mouth shall speak of wisdom; and the meditation of my heart shall be of understanding.
4 Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.
I will incline my ear to a parable: I will open my dark saying on the harp.
5 Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?
Why should I fear in the days of evil, when the iniquity of my heels shall compass me about?
6 Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.
They that trust in their wealth, and boast themselves in the multitude of their riches;
7 Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;
None of them can by any means redeem his brother, nor give to God a ransom for him:
8 Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;
(For the redemption of their soul is precious, and it ceases for ever: )
9 Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.
That he should still live for ever, and not see corruption.
10 Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.
For he sees that wise men die, likewise the fool and the brutish person perish, and leave their wealth to others.
11 Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.
Their inward thought is, that their houses shall continue for ever, and their dwelling places to all generations; they call their lands after their own names.
12 Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.
Nevertheless man being in honor stays not: he is like the beasts that perish.
13 Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. (Sela)
This their way is their folly: yet their posterity approve their sayings. (Selah)
14 De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva. (Sheol h7585)
Like sheep they are laid in the grave; death shall feed on them; and the upright shall have dominion over them in the morning; and their beauty shall consume in the grave from their dwelling. (Sheol h7585)
15 Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. (Sela) (Sheol h7585)
But God will redeem my soul from the power of the grave: for he shall receive me. (Selah) (Sheol h7585)
16 Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;
Be not you afraid when one is made rich, when the glory of his house is increased;
17 Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;
For when he dies he shall carry nothing away: his glory shall not descend after him.
18 Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.
Though while he lived he blessed his soul: and men will praise you, when you do well to yourself.
19 Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset.
He shall go to the generation of his fathers; they shall never see light.
20 Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.
Man that is in honor, and understands not, is like the beasts that perish.

< Psaltaren 49 >