Psaltaren 49
1 En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;
Unto the end, a psalm for the sons of Core. Hear these things, all ye nations: give ear, all ye inhabitants of the world.
2 Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.
All you that are earthborn, and you sons of men: both rich and poor together.
3 Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.
My mouth shall speak wisdom: and the meditation of my heart understanding.
4 Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.
I will incline my ear to a parable; I will open my proposition on the psaltery.
5 Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?
Why shall I fear in the evil day? the iniquity of my heel shall encompass me.
6 Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.
They that trust in their own strength, and glory in the multitude of their riches,
7 Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;
No brother can redeem, nor shall man redeem: he shall not give to God his ransom,
8 Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;
Nor the price of the redemption of his soul: and shall labour for ever,
9 Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.
And shall still live unto the end.
10 Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.
He shall not see destruction, when he shall see the wise dying: the senseless and the fool shall perish together: And they shall leave their riches to strangers:
11 Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.
And their sepulchres shall be their houses for ever. Their dwelling places to all generations: they have called their lands by their names.
12 Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.
And man when he was in honour did not understand; he is compared to senseless beasts, and is become like to them.
13 Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. (Sela)
This way of theirs is a stumblingblock to them: and afterwards they shall delight in their mouth.
14 De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva. (Sheol h7585)
They are laid in hell like sheep: death shall feed upon them. And the just shall have dominion over them in the morning; and their help shall decay in hell from their glory. (Sheol h7585)
15 Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. (Sela) (Sheol h7585)
But God will redeem my soul from the hand of hell, when he shall receive me. (Sheol h7585)
16 Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;
Be not thou afraid, when a man shall be made rich, and when the glory of his house shall be increased.
17 Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;
For when he shall die he shall take nothing away; nor shall his glory descend with him.
18 Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.
For in his lifetime his soul will be blessed: and he will praise thee when thou shalt do well to him.
19 Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset.
He shall go in to the generations of his fathers: and he shall never see light.
20 Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.
Man when he was in honour did not understand: he hath been compared to senseless beasts, and made like to them.
