Psaltaren 49
1 En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;
To the chief Musician. Of the sons of Korah. A Psalm. Hear this, all ye peoples; give ear, all inhabitants of the world:
2 Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.
Both men of low and men of high degree, rich and poor alike.
3 Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.
My mouth shall speak wisdom, and the meditation of my heart shall be of understanding:
4 Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.
I will incline mine ear to a parable, I will open my riddle upon the harp.
5 Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?
Wherefore should I fear in the days of adversity, [when] the iniquity of my supplanters encompasseth me? —
6 Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.
They depend upon their wealth, and boast themselves in the abundance of their riches. ...
7 Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;
None can by any means redeem his brother, nor give to God a ransom for him,
8 Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;
(For the redemption of their soul is costly, and must be given up for ever, )
9 Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.
That he should still live perpetually, [and] not see corruption.
10 Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.
For he seeth that wise men die; all alike, the fool and the brutish perish, and they leave their wealth to others.
11 Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.
Their inward thought is, that their houses are for ever, their dwelling-places from generation to generation: they call the lands after their own names.
12 Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.
Nevertheless, man being in honour abideth not: he is like the beasts that perish.
13 Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. (Sela)
This their way is their folly, yet they that come after them delight in their sayings. (Selah)
14 De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva. (Sheol h7585)
Like sheep are they laid in Sheol: Death feedeth on them; and the upright shall have dominion over them in the morning; and their comeliness shall be for Sheol to consume, that there be no habitation for them. (Sheol h7585)
15 Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. (Sela) (Sheol h7585)
But God will redeem my soul from the power of Sheol: for he will receive me. (Selah) (Sheol h7585)
16 Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;
Be not afraid when a man becometh rich, when the glory of his house is increased:
17 Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;
For when he dieth, he shall carry nothing away; his glory shall not descend after him.
18 Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.
Though he blessed his soul in his lifetime, — and men will praise thee when thou doest well to thyself, —
19 Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset.
It shall go to the generation of his fathers: they shall never see light.
20 Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.
Man that is in honour, and understandeth not, is like the beasts that perish.
