< Psaltaren 49 >

1 En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;
Patalinghugi ninyo kini, mga katawohan nga tanan; Pamati kamo, mga pumoluyo ngatanan sa kalibutan;
2 Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.
Mga tawong ubos ug mga dungganan, Kabus ug adunahan sa tingub.
3 Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.
Ang akong baba magasulti sa kaalam; Ug ang pagpamalandong sa akong kasingkasing mao ang alang sa salabutan.
4 Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.
Akong ikiling ang igdulungog ko sa usa ka sambingay: Akong ibutyag ang akong pulong nga salabtonon ibabaw sa alpa.
5 Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?
Busa ngano nga mahadlok ako sa mga adlaw sa kadautan, Sa diha nga ang kasal-anan nga ania sa akong tikod magalibut kanako?
6 Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.
Silang mga nanagsalig sa ilang katigayonan, Ug nangandak sa ilang kaugalingon diha sa kadaghan sa ilang mga bahandi;
7 Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;
Walay bisan kinsa kanila nga makahimo sa bisan unsang paagi sa pagbawi sa iyang igsoon, Ni magahatag sa Dios sa usa ka tumbas alang kaniya.
8 Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;
(Kay ang pagtubos sa ilang mga kinabuhi bililhon man, Ug kini mapakyas sa gihapon),
9 Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.
Nga siya magakinabuhi sa kanunay, Nga siya dili gayud makakita sa pagkadunot.
10 Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.
Kay makita niya kini. Mga tawong makinaadmanon mangamatay; Ang tawong buang ingon man ang mananapon mangahanaw, Ug magabilin sa ilang mga bahandi ngadto sa uban.
11 Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.
Ang ilang hunahuna sa sulod nila mao, nga ang ilang mga balay molungtad sa walay katapusan, Ug ang ilang mga puloy-anan ngadto sa tanang mga kaliwatan; Paganganlan nila ang ilang kayutaan sunod sa ilang kaugalingong mga ngalan.
12 Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.
Apan ang tawo sa kadungganan dili magapadayon: Siya sama sa mga mananap nga mangahanaw.
13 Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. (Sela)
Kining ilang dalan maoy ilang kabuang: Bisan pa niini, sunod kanila ang mga tawo mouyon sa ilang mga gipamulong. (Selah)
14 De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva. (Sheol h7585)
(Sila) nangatudlo nga ingon sa usa ka panon sa carnero alang sa Sheol; Ang kamatayon mao ang ilang magbalantay: Ug ang matarung magagahum kanila sa kabuntagon; Ug ang ilang katahum maoy alang sa Sheol nga pagalaglagon. Aron wala nay puloy-anan alang niini. (Sheol h7585)
15 Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. (Sela) (Sheol h7585)
Apan pagalukaton sa Dios ang akong kalag gikan sa gahum sa Sheol; Kay pagadawaton niya ako. (Selah) (Sheol h7585)
16 Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;
Ayaw pagkahadlok sa diha nga ang usa ka tawo maadunahan, Sa diha nga ang himaya sa iyang balay modugang:
17 Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;
Kay sa diha nga siya mamatay, siya walay madala bisan mausa; Ang iyang himaya dili usab manaug sundo kaniya.
18 Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.
Bisan sa buhi pa siya, gibulahan niya ang iyang kalag (Ug ang mga tawo nanagdayeg kanimo, sa diha nga nagabuhat ikaw ug maayo sa imong kaugalingon),
19 Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset.
Siya moadto sa kaliwatan sa iyang mga amahan; (Sila) dili na gayud makakita sa kahayag.
20 Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.
Ang tawo nga anaa sa kadungganan, ug dili makasabut, Mahasama sa mga mananap nga mangahanaw.

< Psaltaren 49 >