Psaltaren 48

1 En Psalmvisa, Korah barnas. Stor är Herren, och högt berömd, uti vår Guds stad, på hans helga berg.

Psalmus Cantici, filiis Core, secunda sabbati. Magnus Dominus, et laudabilis nimis in civitate Dei nostri, in monte sancto eius.

2 Det berget Zion är såsom en skön telning, på hvilko hela landet tröster; på den sidone norrut ligger den stora Konungens stad.

Fundatur exultatione universæ terræ mons Sion, latera Aquilonis, civitas Regis magni.

3 Gud är känd i hans palats, att han beskärmaren är.

Deus in domibus eius cognoscetur, cum suscipiet eam.

4 Ty si, Konungar äro församlade, och med hvarannan framdragne.

Quoniam ecce reges terræ congregati sunt: convenerunt in unum.

5 De hafva förundrat sig, då de detta sågo; vordo häpne och omstörta.

Ipsi videntes sic admirati sunt, conturbati sunt, commoti sunt:

6 Bäfvande är dem der påkommet, ångest såsom ene födande qvinno.

tremor apprehendit eos. Ibi dolores ut parturientis,

7 Du sönderbråkar skeppen i hafvet, igenom östanväder.

in spiritu vehementi conteres naves Tharsis.

8 Såsom vi hört hafve, så se vi det på Herrans Zebaoths stad, vår Guds stad. Gud håller honom vid magt evinnerliga. (Sela)

Sicut audivimus, sic vidimus in civitate Domini virtutum, in civitate Dei nostri: Deus fundavit eam in æternum.

9 Gud, vi förbide dina godhet i ditt tempel.

Suscepimus Deus misericordiam tuam, in medio templi tui.

10 Gud, såsom ditt Namn, så är ock ditt lof, allt intill verldenes ändar; din högra hand är full med rättfärdighet.

Secundum nomen tuum Deus, sic et laus tua in fines terræ: iustitia plena est dextera tua.

11 Berget Zion fröjde sig, och Juda döttrar vare glada, för dina rätters skull.

Lætetur mons Sion, et exultent filiæ Iudæ, propter iudicia tua Domine.

12 Går omkring Zion och beskåder det; täljer dess torn;

Circumdate Sion, et complectimini eam: narrate in turribus eius.

13 Gifver granna akt uppå dess murar, och upphöjer dess palats; på det man derom må förkunna för efterkommanderna.

Ponite corda vestra in virtute eius: et distribuite domos eius, ut enarretis in progenie altera.

14 Ty denne Guden är vår Gud, alltid och evinnerliga; han förer oss såsom ungdomen.

Quoniam hic est Deus, Deus noster in æternum, et in sæculum sæculi: ipse reget nos in sæcula.