< Psaltaren 48 >

1 En Psalmvisa, Korah barnas. Stor är Herren, och högt berömd, uti vår Guds stad, på hans helga berg.
En Sang. En Salme af Koras Sønner.
2 Det berget Zion är såsom en skön telning, på hvilko hela landet tröster; på den sidone norrut ligger den stora Konungens stad.
Stor og højlovet er vor Gud i sin Stad.
3 Gud är känd i hans palats, att han beskärmaren är.
Smukt løfter sig hans hellige Bjerg, al Jordens Fryd, Zions Bjerg i det højeste Nord, den store Konges By.
4 Ty si, Konungar äro församlade, och med hvarannan framdragne.
Som Værn gjorde Gud sig kendt i dens Borge.
5 De hafva förundrat sig, då de detta sågo; vordo häpne och omstörta.
Thi Kongerne samlede sig, rykked frem tilsammen;
6 Bäfvande är dem der påkommet, ångest såsom ene födande qvinno.
de saa og tav paa Stedet, flyed i Angst,
7 Du sönderbråkar skeppen i hafvet, igenom östanväder.
af Rædsel grebes de brat, af Veer som en, der føder.
8 Såsom vi hört hafve, så se vi det på Herrans Zebaoths stad, vår Guds stad. Gud håller honom vid magt evinnerliga. (Sela)
Med Østenstormen knuser du Tarsisskibe.
9 Gud, vi förbide dina godhet i ditt tempel.
Som vi havde hørt det, saa vi det selv i Hærskarers HERRES By, i vor Guds By; til evig Tid lader Gud den staa. (Sela)
10 Gud, såsom ditt Namn, så är ock ditt lof, allt intill verldenes ändar; din högra hand är full med rättfärdighet.
I din Helligdom tænker vi, Gud, paa din Miskundhed;
11 Berget Zion fröjde sig, och Juda döttrar vare glada, för dina rätters skull.
som dit Navn saa lyder din Pris til Jordens Grænser. Din højre er fuld af Retfærd,
12 Går omkring Zion och beskåder det; täljer dess torn;
Zions Bjerg fryder sig, Judas Døtre jubler over dine Domme.
13 Gifver granna akt uppå dess murar, och upphöjer dess palats; på det man derom må förkunna för efterkommanderna.
Drag rundt om Zion, gaa rundt og tæl dets Taarne,
14 Ty denne Guden är vår Gud, alltid och evinnerliga; han förer oss såsom ungdomen.
læg Mærke til dets Ringmur, gaa gennem dets Borge, at I kan melde Slægten, der kommer: Saadan er Gud, vor Gud for evigt og altid, han skal lede os. Al-mut.

< Psaltaren 48 >