Psaltaren 47

1 En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Klapper med händerna, all folk, och fröjdens Gudi med gladsamma röst.

Dem Sangmeister. Ein Psalm der Söhne Korahs.

2 Ty Herren, den Aldrahögste, är förskräckelig, en stor Konung på hela jordene.

Ihr Völker alle, klatscht in die Hände, / Jauchzt Elohim mit Jubelschall!

3 Han skall tvinga folk under oss, och Hedningar under våra fötter.

Denn Jahwe ist hoch, ist furchtbar, / Ein großer König in aller Welt.

4 Han utväljer oss till en arfvedel, Jacobs härlighet, den han älskar. (Sela)

Er beugte Völker unter uns / Und legte uns Leute zu Füßen.

5 Gud är uppfaren med fröjd, och Herren med klar basun.

Er wählte uns unser Erbe aus, / Die Herrlichkeit Jakobs, den er liebt. (Sela)

6 Lofsjunger, lofsjunger Gudi; lofsjunger, lofsjunger vårom Konung.

Elohim steigt unter Jauchzen empor, / Jahwe beim Klange des Widderhorns.

7 Ty Gud är Konung på hela jordene. Lofsjunger honom förnufteliga.

Lobsingt Elohim, lobsinget! / Lobsingt unserm König, lobsinget!

8 Gud är Konung öfver Hedningarna. Gud sitter på sinom helga stol.

Denn aller Welt König ist Elohim. / Singt ihm ein Huldigungslied!

9 Förstarne ibland folken äro församlada till ett folk Abrahams Gudi; ty Gud är fast upphöjd, när herrarna på jordene.

Königlich herrscht Elohim über Völker, / Elohim sitzt auf seinem heiligen Thron. Der Völker Fürsten versammeln sich / Als Volk des Gottes Abrahams. / Denn der Erde Schilde sind Elohims. / Er ist gewaltig erhaben!