Psaltaren 46
1 En visa, Korah barnas, om ungdomen, till att föresjunga. Gud är vår tillflykt och starkhet; en hjelp uti de stora bedröfvelser, som oss uppåkomne äro.
Yon Sòm a fis a Koré yo, selon Alamot; Yon chanson Bondye se pwotèj nou ak fòs nou, yon sekou ki toujou la nan tan twoub la.
2 Derföre frukte vi oss intet, om än verlden förginges, och bergen midt i hafvet sönko;
Pou sa, nou p ap pè anyen, malgre latè ta chanje e malgre mòn yo ta chape antre nan fon lanmè.
3 Om än hafvet rasade och svallade, så att för dess bullers skull bergen omkullföllo. (Sela)
Malgre dlo li yo ta fè laraj e kimen, malgre mòn yo souke nan anfle ak ògèy yo. Tan
4 Likväl skall Guds stad lustig blifva med sina brunnar, der dens Högstas helga boningar äro.
Genyen yon rivyè ak flèv li yo ki fè kè vil Bondye a kontan; lye sen a kote Pi Wo a demere a.
5 Gud är när dem derinne; derföre skall han väl blifva. Gud hjelper honom bittida.
Bondye nan mitan li. Li p ap deplase menm. Bondye va ede li vin parèt nan maten.
6 Hedningarna måste förtvifla, och Konungariken falla; jorden måste förgås, då han sig höra låter.
Nasyon yo te fè gwo boulvèsman. Wayòm yo te souke. Li te leve vwa l e latè te fonn.
7 Herren Zebaoth är med oss. Jacobs Gud är vårt beskydd. (Sela)
SENYÈ dèzame yo avèk nou. Bondye Jacob la se sitadèl nou.
8 Kommer, och ser Herrans verk, den på jordene sådana förstöring gör.
Vini, gade byen zèv a SENYÈ yo ki gwo dega Li fè nan tout latè.
9 Den örlig stillar i hela verldene, sönderbryter bågan, sönderbråkar spetsen, och uppbränner vagnarna med eld.
Li fè lagè yo sispann jis rive nan ekstremite latè. Li kase banza a, e koupe lans lan an de bout. Li brile cha yo avèk dife.
10 Varer stilla, och besinner att jag är Gud. Jag skall vinna pris ibland Hedningarna; jag skall vinna pris på jordene.
“Kanpe la e konnen ke se Mwen menm ki Bondye. Mwen va leve wo pami nasyon yo. Mwen va leve wo sou tè a.”
11 Herren Zebaoth är med oss. Jacobs Gud är vårt beskydd. (Sela)
SENYÈ dèzame yo avèk nou. Bondye Jacob la se sitadèl nou. Tan
