Psaltaren 45

1 En brudvisa och undervisning, Korah barnas, om rosena, till att föresjunga. Mitt hjerta diktar en skön viso, jag vill sjunga om en Konung; min tunga är en god skrifvares penne.

Ki he Takimuʻa ʻi he Sosanimi, ko e akonaki ki he ngaahi foha ʻo Kola, ko e Hiva ki he ngaahi ʻofa. ‌ʻOku mapuna hake ʻi hoku loto ʻae meʻa lelei: te u lea ki he meʻa kuo u ngaohi ki he tuʻi: ko hoku ʻelelo ko e peni ki he tohi vave.

2 Du äst den dägeligaste ibland menniskors barn. Täckelige äro dine läppar; derföre välsignar dig Gud evinnerliga.

‌ʻOku ke fakaʻofoʻofa lahi ʻi he ngaahi fānau ʻae tangata: kuo lilingi ʻae ʻofa ki ho loungutu: ko ia kuo fakamonūʻia ai koe ʻe he ʻOtua ʻo lauikuonga.

3 Bind ditt svärd vid din sido, du hjelte; och pryd dig härliga.

‌ʻE Fungani Māfimafi ke ke nonoʻo hoʻo heletā ki ho tuʻatenga, ʻi ho nāunau mo ho mālohi.

4 Lyckosamliga gånge dig i dinom skrud; drag fram för sanningenes skull, och till att behålla de elända vid rätt; så skall din högra hand bevisa under.

Pea ʻi hoʻo māfimafi ke ke hāʻele monūʻia, ko e meʻa ʻi he moʻoni mo e angavaivai mo e māʻoniʻoni; pea ʻe ako kiate koe ʻe ho nima toʻomataʻu ʻae ngaahi meʻa fakailifia.

5 Skarp äro din skott; så att folken för dig skola nederfalla, midt ibland Konungens fiendar.

‌ʻOku māsila hoʻo ngaahi ngahau ʻi he loto ʻoe ngaahi fili ʻoe tuʻi; ʻoku tō ki lalo ʻae kakai ʻiate koe.

6 Gud, din stol blifver alltid och i evighet; dins rikes spira är en rättvis spira.

‌ʻE ʻOtua, ko ho nofoʻanga ʻoku lauikuonga pea taʻengata: ko e tokotoko ʻo ho puleʻanga ko e tokotoko māʻoniʻoni ia.

7 Du älskar rättfärdigheten, och hatar ogudaktigt väsende; derföre hafver Gud, din Gud, smort dig med glädjenes oljo, mer än dina medbröder.

‌ʻOku ke ʻofa ki he māʻoniʻoni, pea fehiʻa ki he angahala: ko ia ko e ʻOtua ko ho ʻOtua, kuo ne tākai ʻaki koe ʻae lolo ʻoe fiefia ʻo lahi hake ʻi ho kāinga.

8 Dina kläder äro klart myrrham, aloe och kezia; när du i dine sköna härlighet utu de elphenbenspalats utgår.

‌ʻOku namu mula, mo ʻalosi, mo kāsia, ʻa ho ngaahi kofu kotoa pē, mei he ngaahi fale lei, ʻaia kuo nau fakafiefiaʻi koe.

9 Uti dinom skrud gå Konungadöttrar. Bruden står på dine högra hand, uti klart kosteligit guld.

Naʻe ʻi hoʻo kau fefine ongolelei ʻae ngaahi ʻofefine ʻoe ngaahi tuʻi: naʻe tuʻu ʻae tuʻi fefine ʻi ho nima toʻomataʻu ʻi he koula mei Ofeli.

10 Hör dotter, se uppå, och böj dina öron; förgät ditt folk, och dins faders hus;

Fakafanongo, ʻE ʻofefine, pea tokanga, ʻo fakatokangaʻi ho telinga; fakangaloʻi foki hoʻo kakai ʻaʻau, mo e fale ʻo hoʻo tamai;

11 Så skall Konungen få lust till dina dägelighet; ty han är din Herre, och du skall tillbedja honom.

Ko ia ʻe manako lahi ai ʻae tuʻi ki ho hoihoifua: he ko ho ʻEiki ia; pea ke hū kiate ia.

12 Dottren Tyrus skall vara der med skänker; de rike i folkena skola bedja inför dig.

Pea ʻe ʻi ai ʻae ʻofefine ʻo Taia mo e meʻaʻofa; ko e kau koloaʻia ʻi he kakai te nau kumi lahi ki hoʻo ʻofa.

13 Konungens dotter är ganska härlig invärtes; hon är klädd i gyldene stycke.

Ko e ʻofefine ʻoe tuʻi ʻoku lelei lahi ʻi loto; ko hono ngaahi kofu kuo lalanga ʻaki ʻae koula.

14 Man förer henne uti stickad kläder in till Konungen; och hennes leksystrar, jungfrurna, som efter henne gå, förer man till dig.

‌ʻE ʻomi ia ki he tuʻi ʻi he kofu ʻoku matamatalelei hono tuitui: ko e kau tāupoʻou ko hono kaumeʻa ʻaia ʻoku muimui kiate ia ʻe omi ʻakinautolu kiate koe.

15 Man förer dem med glädje och gamman, och de gå in i Konungens palats.

‌ʻE omi ʻakinautolu ʻi he fiefia mo e nekeneka: te nau hū ki he fale ʻoe tuʻi.

16 Uti dina fäders stad skall du söner få; dem skall du sätta till Förstar i hela verldene.

‌ʻE fetongi hoʻo ngaahi tamai ʻe hoʻo fānau, ʻaia te ke fakanofo ko e ngaahi ʻeiki ʻi māmani kotoa pē.

17 Jag skall tänka uppå ditt Namn, barn efter barn; derföre skola folken tacka dig alltid och i evighet.

Te u fai ke manatuʻi ʻa ho huafa ʻi he toʻutangata kotoa pē: ko ia ʻe fakafetaʻi ʻae kakai kiate koe ʻo lauikuonga pea taʻengata.