< Psaltaren 44 >

1 En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.
Для дириґента хору. Синів Коре́євих. Псало́м навча́льний. Боже, своїми ушима ми чули, наші батьки́ нам оповіда́ли: велике Ти ді́ло вчинив за їхніх днів, за днів старода́вніх:
2 Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.
Ти вигнав пога́нів Своєю рукою, а їх осади́в, понищив народи, а їх Ти поши́рив!
3 Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.
Не мече́м бо своїм вони землю посі́ли, і їхнє раме́но їм не помогло́, — а прави́ця Твоя та раме́но Твоє, та Світло обличчя Твого́, бо Ти їх уподо́бав!
4 Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.
Ти Сам — Цар мій, о Боже, звели ж про спасі́ння для Якова:
5 Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.
Тобою поб'ємо своїх ворогів, Ім'я́м Твоїм будемо топта́ти повсталих на нас,
6 Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;
бо я буду наді́ятися не на лу́ка свого́, і мій меч не поможе мені,
7 Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.
але Ти нас спасеш від противників наших, і наших нена́висників засоро́миш!
8 Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)
Ми хва́лимось Богом щодня́, і пові́ки Ім'я́ Твоє сла́вимо, (Се́ла)
9 Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?
та однак Ти покинув і нас засоро́мив, і вже не вихо́диш із нашими ві́йськами:
10 Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.
Ти вчинив, що від ворога ми оберну́лись назад, а наші нена́висники грабува́ли собі наш маєток.
11 Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.
Ти віддав нас на по́їд, немов тих ове́чок, і нас розпоро́шив посеред наро́дів,
12 Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.
Ти за бе́зцін продав Свій наро́д, і ціни́ йому не побільши́в!
13 Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.
Ти нас нашим сусідам віддав на знева́гу, на нару́гу та по́сміх для наших око́лиць,
14 Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.
Ти нас учинив за прислі́в'я пога́нам, і головою хита́ють наро́ди на нас.
15 Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;
Передо мною щоденно безче́стя моє, і сором вкриває обличчя моє, —
16 Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.
через голос того, хто лає мене й проклинає, через ворога й ме́сника.
17 Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.
Прийшло було все це на нас, та ми не забу́ли про Тебе, й заповіту Твого не пору́шили,
18 Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;
не вступи́лось назад наше серце, і не відхили́вся наш крок від Твоєї доро́ги!
19 Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.
Хоч у місце шака́лів Ти ви́пхнув був нас, і прикрив був нас сме́ртною тінню, —
20 Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;
чи й тоді ми забули Ім'я́ Бога нашого, і руки свої простягну́ли до Бога чужого?
21 Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
Таж про те Бог дові́дається, бо Він знає тає́мності серця, —
22 Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
що нас побива́ють за Тебе щоденно, пораховано нас, як овечок жерто́вних.
23 Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
Прокинься ж, — для чо́го Ти, Господи, спиш? Пробуди́ся, — не кидай наза́вжди!
24 Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
Для чо́го обличчя Своє Ти ховаєш, забуваєш про нашу недолю та нашу тісно́ту?
25 Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.
Бо душа наша зни́жилася аж до по́роху, а живіт наш приліг до землі.
26 Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.
Устань же, о По́моче наша, і ви́купи нас через милість Свою!

< Psaltaren 44 >