Psaltaren 44

1 En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.

Oh ʼElohim, escuchamos con nuestros oídos, Nos contaron nuestros antepasados Las obras que Tú hiciste en sus días, En los tiempos antiguos.

2 Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.

Con tu mano expulsaste a las naciones Para establecerlos a ellos. Abatiste a los pueblos y los echaste.

3 Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.

No poseyeron la tierra por su espada, Ni los libró su brazo, Sino tu mano derecha, tu brazo y la luz de tu rostro, Porque te complaciste en ellos.

4 Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.

Tú eres mi Rey, oh ʼElohim. ¡Ordena las victorias de Jacob!

5 Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.

Por medio de Ti sacudiremos a nuestros enemigos. En tu Nombre pisotearemos a los que se levantan contra nosotros.

6 Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;

Porque no confiaré en mi arco, Ni mi espada me salvará.

7 Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.

Pero Tú nos salvaste de nuestros adversarios Y avergonzaste a los que nos aborrecen.

8 Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)

En ʼElohim nos gloriaremos todo el día Y alabaremos tu Nombre para siempre. (Selah)

9 Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?

Pero nos desechaste y nos avergonzaste. No sales con nuestros ejércitos.

10 Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.

Nos haces retroceder del adversario. Los que nos aborrecen nos saquean.

11 Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.

Nos entregas como ovejas para el matadero Y nos esparciste entre las naciones.

12 Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.

Vendes a tu pueblo por nada. Ningún beneficio exiges por ellos.

13 Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.

Nos convertiste en oprobio de nuestros vecinos, En escarnio y burla de los que nos rodean.

14 Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.

Nos pusiste como refrán entre las naciones, Un objeto de burla en medio de los pueblos.

15 Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;

Todo el día mi deshonor está delante de mí Y la confusión cubre mi cara,

16 Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.

Por la voz del que me critica y deshonra Por causa del enemigo y del vengativo.

17 Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.

Todo esto nos vino, Pero no nos olvidamos de Ti, Ni fuimos infieles a tu Pacto.

18 Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;

Nuestro corazón no se volvió atrás, Ni nuestros pasos se desviaron de tu senda.

19 Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.

Pero Tú nos aplastaste en un sitio de chacales, Y nos cubriste con la sombra de muerte.

20 Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;

Si nos olvidamos del Nombre de nuestro ʼElohim O alzamos nuestras manos a un ʼelohim extraño,

21 Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.

¿ʼElohim no demandaría esto? Porque Él conoce los secretos del corazón.

22 Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.

Pero por tu causa nos matan cada día. Somos considerados como ovejas para el matadero.

23 Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.

Despiértate, ʼAdonay. ¿Por qué duermes? Despiértate, no nos rechaces para siempre.

24 Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?

¿Por qué escondes tu rostro Y te olvidas de la aflicción y de nuestra opresión?

25 Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.

Porque nuestra alma está agobiada hasta el polvo Y nuestro cuerpo está pegado a la tierra.

26 Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.

Levántate, sé nuestra Ayuda. Redímenos por tu misericordia.