Psaltaren 44

1 En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.

Al maestro de coro. De los hijos de Coré. Maskil. Oímos, oh Dios, con nuestros oídos, nos contaron nuestros padres, los prodigios que hiciste en sus días, en los días antiguos.

2 Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.

Tú, con tu mano, expulsando pueblos gentiles, los plantaste a ellos; destruyendo naciones, a ellos los propagaste.

3 Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.

Pues no por su espada ocuparon la tierra, ni su brazo les dio la victoria; fue tu diestra y tu brazo, y la luz de tu rostro; porque Tú los amabas.

4 Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.

Tú eres mi Rey, mi Dios, Tú, el que dio la victoria a Jacob.

5 Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.

Por Ti batimos a nuestros enemigos; y en nombre tuyo hollamos a los que se levantaron contra nosotros.

6 Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;

Porque no en mi arco puse mi confianza, ni me salvó mi espada,

7 Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.

sino que Tú nos has salvado de nuestros adversarios, y has confundido a los que nos odian.

8 Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)

En Dios nos gloriábamos cada día, y continuamente celebrábamos tu Nombre.

9 Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?

Pero ahora Tú nos has repelido y humillado; ya no sales, oh Dios, con nuestros ejércitos.

10 Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.

Nos hiciste ceder ante nuestros enemigos, y los que nos odian nos han saqueado como han querido.

11 Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.

Nos entregaste como ovejas destinadas al matadero, y nos desparramaste entre los gentiles.

12 Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.

Vendiste a tu pueblo sin precio, y no sacaste gran provecho de esa venta.

13 Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.

Nos hiciste el escarnio de nuestros vecinos, la irrisión y el ludibrio de los que nos rodean.

14 Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.

Nos convertiste en fábula de los gentiles, y recibimos de los pueblos meneos de cabeza.

15 Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;

Todo el día tengo ante los ojos mi ignominia, y la confusión cubre mi rostro,

16 Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.

a los gritos del que me insulta y envilece, a la vista del enemigo, ávido de venganza.

17 Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.

Todo esto ha venido sobre nosotros, mas no nos hemos olvidado de Ti, ni hemos quebrantado el pacto hecho contigo.

18 Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;

No volvió atrás nuestro corazón, ni nuestro paso se apartó de tu camino,

19 Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.

cuando nos aplastaste en un lugar de chacales y nos cubriste con sombras de muerte.

20 Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;

Si nos hubiéramos olvidado del nombre de nuestro Dios, extendiendo nuestras manos a un Dios extraño,

21 Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.

¿no lo habría averiguado Dios, Él, que conoce los secretos del corazón?

22 Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.

Mas por tu causa somos ahora carneados cada día, tenidos como ovejas de matadero.

23 Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.

Despierta, Señor. ¿Por qué duermes? Levántate; no nos deseches para siempre.

24 Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?

¿Por qué ocultas tu rostro? ¿Te olvidas de nuestra miseria y de nuestra opresión?

25 Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.

Agobiada hasta el polvo está nuestra alma, y nuestro cuerpo pegado a la tierra.

26 Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.

¡Levántate en nuestro auxilio, líbranos por tu piedad!