Psaltaren 44
1 En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.
Ya mukulu wa bayimbi. Zabbuli ya Batabani ba Koola. Ayi Katonda, twawulira n’amatu gaffe, bajjajjaffe baatubuulira, ebyo bye wakola mu biro byabwe, mu nnaku ez’edda ezaayita.
2 Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.
Nga bwe wagoba amawanga mu nsi n’ogiwa bajjajjaffe, wasaanyaawo amawanga n’okulaakulanya bajjajjaffe.
3 Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.
Ekitala kyabwe si kye kyabaleetera okuwangula ensi, n’omukono gwabwe si gwe gwabalokola; wabula baawangula n’omukono gwo ogwa ddyo awamu n’obulungi bwo, kubanga wabaagala.
4 Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.
Ggwe oli Kabaka wange, era Katonda wange; awa Yakobo obuwanguzi.
5 Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.
Ku lulwo tunaawangulanga abalabe baffe; ku lw’erinnya lyo tunaalinnyiriranga abalabe baffe.
6 Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;
Ddala ddala omutego gwange ogw’obusaale si gwe neesiga, n’ekitala kyange si kye kimpa obuwanguzi.
7 Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.
Wabula ggwe otulokola mu balabe baffe, n’oswaza abo abatuyigganya.
8 Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)
Twenyumiririza mu Katonda olunaku lwonna. Era tunaatenderezanga erinnya lyo emirembe gyonna.
9 Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?
Naye kaakano otusudde ne tuswala; era tokyatabaala na magye gaffe.
10 Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.
Watuzza emabega okuva mu bifo mwe twali ng’abalabe baffe balaba, abatuyigganya ne batunyaga.
11 Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.
Watuwaayo okuliibwa ng’endiga; n’otusaasaanya mu mawanga.
12 Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.
Watunda abantu bo omuwendo mutono nnyo, n’otobaako ky’oganyulwa.
13 Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.
Watufuula ekivume eri baliraanwa baffe, ekinyoomebwa era ekisekererwa abo abatwetoolodde.
14 Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.
Otufudde ekinyoomebwa mu mawanga gonna; era abantu banyeenya emitwe gyabwe.
15 Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;
Nswazibwa obudde okuziba, amaaso gange ne gajjula ensonyi,
16 Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.
olw’abo abangigganya, abanvuma nga tebandabamu ka buntu, olw’omulabe amaliridde okuwoolera eggwanga.
17 Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.
Ebyo byonna bitutuseeko, newaakubadde nga tetukwerabidde, wadde obutagondera ndagaano yo.
18 Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;
Omutima gwaffe tegukuvuddeeko, so tetugaanyi kutambulira mu kkubo lyo.
19 Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.
Naye ggwe otubonerezza n’otulekera emisege, n’otuleka mu kizikiza ekikutte.
20 Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;
Ddala singa twerabira erinnya lya Katonda waffe, ne tusinza katonda omulala,
21 Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
ekyo Katonda waffe teyandikizudde? Kubanga ye amanyi n’ebikisibwa mu mutima.
22 Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
Katonda waffe, tetukuvuddeeko, kubanga ku lulwo tuttibwa obudde okuziba, era tuli ng’endiga ez’okusalibwa.
23 Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
Golokoka Ayi Mukama, lwaki weebase? Zuukuka! Totusuula Ayi Mukama!
24 Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
Lwaki otwekwese? Lwaki tofaayo ku kulumwa kwaffe n’okujoogebwa?
25 Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.
Ddala ddala tusuuliddwa mu nfuufu; tuli ku ttaka.
26 Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.
Golokoka otuyambe; tulokole olw’okwagala kwo okutaggwaawo.
