Psaltaren 44

1 En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.

Al capo de’ musici. Dei figliuoli di Core. Cantico. O Dio, noi abbiamo udito coi nostri orecchi, i nostri padri ci hanno raccontato l’opera che compisti ai loro giorni, ai giorni antichi.

2 Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.

Tu con la tua mano scacciasti le nazioni e stabilisti i nostri padri; distruggesti dei popoli per estender loro.

3 Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.

Poiché essi non conquistarono il paese con la loro spada, né fu il loro braccio che li salvò, ma la tua destra, il tuo braccio, la luce del tuo volto, perché li gradivi.

4 Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.

Tu sei il mio re, o Dio, ordina la salvezza di Giacobbe!

5 Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.

Con te noi abbatteremo i nostri nemici, nel tuo nome calpesteremo quelli che si levan contro a noi.

6 Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;

Poiché non è nel mio arco che io confido, e non è la mia spada che mi salverà;

7 Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.

ma sei tu che ci salvi dai nostri nemici e rendi confusi quelli che ci odiano.

8 Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)

In Dio noi ci glorieremo, ogni giorno e celebreremo il tuo nome in perpetuo. (Sela)

9 Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?

Ma ora ci hai reietti e coperti d’onta, e non esci più coi nostri eserciti.

10 Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.

Tu ci fai voltar le spalle davanti al nemico, e quelli che ci odiano ci depredano.

11 Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.

Ci hai dati via come pecore da mangiare, e ci hai dispersi fra le nazioni.

12 Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.

Tu vendi il tuo popolo per un nulla, e non ti sei tenuto alto nel fissarne il prezzo.

13 Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.

Tu ci fai oggetto d’obbrobrio per i nostri vicini, di beffe e di scherno per quelli che ci stan d’intorno.

14 Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.

Tu ci rendi la favola delle nazioni, e i popoli scuotono il capo, quando si tratta di noi.

15 Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;

Tuttodì l’onta mia mi sta dinanzi, e la vergogna mi cuopre la faccia

16 Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.

all’udire chi mi vitupera e m’oltraggia, al vedere il nemico ed il vendicativo.

17 Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.

Tutto questo ci è avvenuto. Eppure non t’abbiam dimenticato e non siamo stati infedeli al tuo patto.

18 Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;

Il nostro cuore non si è rivolto indietro, e i nostri passi non si sono sviati dal tuo sentiero,

19 Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.

perché tu ci avessi a fiaccare cacciandoci in dimore di sciacalli, perché tu avessi a stender su noi l’ombra della morte.

20 Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;

Se avessimo dimenticato il nome del nostro Dio, e avessimo teso le mani verso un dio straniero,

21 Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.

Dio non l’avrebbe egli scoperto? Poich’egli conosce i segreti del cuore.

22 Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.

Anzi è per cagion tua che siamo ogni dì messi a morte, e reputati come pecore da macello.

23 Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.

Risvegliati! Perché dormi, o Signore? Destati, non rigettarci in perpetuo!

24 Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?

Perché nascondi la tua faccia e dimentichi la nostra afflizione e la nostra oppressione?

25 Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.

Poiché l’anima nostra è abbattuta nella polvere; il nostro corpo aderisce alla terra.

26 Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.

Lèvati in nostro aiuto, e liberaci, per amor della tua benignità.