Psaltaren 44

1 En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.

Pou chèf sanba yo. Se yonn nan chante pitit Kore yo. Bondye, nou te tande ak zòrèy nou tout gwo bagay ou te fè nan tan lontan. Wi, granmoun nou yo te rakonte nou tou sa ou te fè pou yo nan tan lontan.

2 Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.

Yo di nou se avèk fòs kouraj ou ou te chase moun lòt nasyon yo, pou ou te kapab tabli yo nan peyi a. Yo di nou jan ou te maltrete anpil lòt nasyon pou ou te ka fè plas pou zansèt nou yo.

3 Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.

Se pa t' avèk nepe pèp ou a te pran peyi a, se pa t' fòs ponyèt yo ki te fè yo genyen batay la. Men, se te pouvwa ou ak fòs ponyèt pa ou ki te penmèt yo fè tou sa. Ou te la avèk yo pou ba yo kouraj. Ou te fè tou sa paske ou renmen yo.

4 Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.

Se ou ki wa mwen, se ou ki Bondye mwen. Fè pitit Jakòb yo jwenn delivrans.

5 Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.

Avèk pouvwa ou, nou kilbite lènmi nou yo. Avèk ou menm ki la avèk nou an, n'ap kraze moun ki leve dèyè nou yo.

6 Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;

Mwen p'ap mete konfyans mwen nan banza. Se pa nepe m' ki pou delivre m'.

7 Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.

Se ou menm ki te delivre nou anba lènmi nou yo. Ou fè moun ki pa t' vle wè nou yo wont.

8 Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)

Se chak jou n'ap fè lwanj ou. Se tout tan n'ap nonmen non ou, n'ap di ou mèsi.

9 Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?

Men koulye a, Bondye, ou vire do ban nou, ou fè nou pran wont, ou pa soti ansanm avèk lame nou yo ankò.

10 Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.

Ou fè nou kouri devan lènmi nou yo. Moun ki pa vle wè nou yo ap piye nou alèz.

11 Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.

Ou lage nou tankou mouton y'ap mennen labatwa. Ou gaye nou nan mitan tout lòt peyi yo.

12 Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.

Ou vann pèp ou a pou gremesi, ou pa fè okenn benefis sou li.

13 Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.

Ou fè nasyon ki bò kote nou yo ap pase nou nan betiz Wi, yo tout ap lonje dwèt sou nou, y'ap pase nou nan rizib.

14 Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.

Ou fè tout lòt nasyon yo ap bay istwa sou nou. Kou yo wè nou, y'ap fè siy sou nou.

15 Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;

-(we vèsè pwochen)

16 Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.

Lè m' tande moun k'ap joure m' yo, moun k'ap vekse m' yo, mwen pa ka gade yo nan je. Lè m' devan lènmi ak moun ki pa vle wè m' yo, lawont fè m' bouche figi m'.

17 Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.

Wi, tout malè sa yo rive nou, men, nou pa janm bliye ou. Nou pa t' manke anyen nan kontra ou fè avèk nou an.

18 Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;

Nou pa janm vire do ba ou, nou pa janm kite chemen ou mete devan nou an.

19 Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.

Men ou menm, ki jan ou fè lage nou konsa san sekou nan mitan bèt nan bwa yo? Ou kite nou konsa kote ki fè nwa anpil la.

20 Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;

Si nou te bliye rele Bondye nou an, si nou te lapriyè yon lòt bondye,

21 Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.

èske Bondye pa ta konn sa, li menm ki konn sekrè ki nan kè tout moun?

22 Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.

Men, se poutèt ou tout tan yo soti pou touye nou. Yo gade nou tankou mouton y'ap pare pou labatwa.

23 Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.

Louvri je ou, Seyè. Poukisa w'ap dòmi konsa? Leve non. Pa voye nou jete nèt!

24 Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?

Poukisa ou vire do ban nou konsa? Poukisa ou bliye anba ki tray nou ye, jan y'ap peze nou?

25 Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.

Nou tonbe san fòs nan pousyè a. Nou kouche sou vant atè plat.

26 Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.

Leve non. vin pote nou sekou! Jan ou renmen nou sa, vin delivre nou non!