Psaltaren 44
1 En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.
To the Overseer. — By sons of Korah. An Instruction. O God, with our ears we have heard, Our fathers have recounted to us, The work Thou didst work in their days, In the days of old.
2 Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.
Thou, [with] Thy hand, nations hast dispossessed. And Thou dost plant them. Thou afflictest peoples, and sendest them away.
3 Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.
For, not by their sword Possessed they the land, And their arm gave not salvation to them, But Thy right hand, and Thine arm, And the light of Thy countenance, Because Thou hadst accepted them.
4 Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.
Thou [art] He, my king, O God, Command the deliverances of Jacob.
5 Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.
By Thee our adversaries we do push, By Thy name tread down our withstanders,
6 Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;
For, not in my bow do I trust, And my sword doth not save me.
7 Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.
For Thou hast saved us from our adversaries, And those hating us Thou hast put to shame.
8 Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)
In God we have boasted all the day, And Thy name to the age we thank. (Selah)
9 Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?
In anger Thou hast cast off and causest us to blush, And goest not forth with our hosts.
10 Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.
Thou causest us to turn backward from an adversary, And those hating us, Have spoiled for themselves.
11 Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.
Thou makest us food like sheep, And among nations Thou hast scattered us.
12 Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.
Thou sellest Thy people — without wealth, And hast not become great by their price.
13 Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.
Thou makest us a reproach to our neighbours, A scorn and a reproach to our surrounders.
14 Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.
Thou makest us a simile among nations, A shaking of the head among peoples.
15 Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;
All the day my confusion [is] before me, And the shame of my face hath covered me.
16 Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.
Because of the voice of a reproacher and reviler, Because of an enemy and a self-avenger.
17 Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.
All this met us, and we did not forget Thee, Nor have we dealt falsely in Thy covenant.
18 Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;
We turn not backward our heart, Nor turn aside doth our step from Thy path.
19 Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.
But Thou hast smitten us in a place of dragons, And dost cover us over with death-shade.
20 Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;
If we have forgotten the name of our God, And spread our hands to a strange God,
21 Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
Doth not God search out this? For He knoweth the secrets of the heart.
22 Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
Surely, for Thy sake we have been slain all the day, Reckoned as sheep of the slaughter.
23 Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
Stir up — why dost Thou sleep, O Lord? Awake, cast us not off for ever.
24 Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
Why Thy face hidest Thou? Thou forgettest our afflictions and our oppression,
25 Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.
For bowed to the dust hath our soul, Cleaved to the earth hath our belly.
26 Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.
Arise, a help to us, And ransom us for thy kindness' sake.
