Psaltaren 44
1 En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.
`To victorie, lernyng to the sones of Chore. God, we herden with oure eeris; oure fadris telden to vs. The werk, which thou wrouytist in the daies of hem; and in elde daies.
2 Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.
Thin hond lost hethene men, and thou plauntidist hem; thou turmentidist puplis, and castidist hem out.
3 Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.
For the children of Israel weldiden the lond not bi her swerd; and the arm of hem sauyde not hem. But thi riyt hond, and thin arm, and the liytnyng of thi cheer; for thou were plesid in hem.
4 Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.
Thou art thi silf, my kyng and my God; that sendist helthis to Jacob.
5 Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.
Bi thee we schulen wyndewe oure enemyes with horn; and in thi name we schulen dispise hem, that risen ayen vs.
6 Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;
For Y schal not hope in my bouwe; and my swerd schal not saue me.
7 Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.
For thou hast saued vs fro men turmentinge vs; and thou hast schent men hatinge vs.
8 Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)
We schulen be preisid in God al dai; and in thi name we schulen knouleche to thee in to the world.
9 Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?
But now thou hast put vs abac, and hast schent vs; and thou, God, schalt not go out in oure vertues.
10 Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.
Thou hast turned vs awei bihynde aftir oure enemyes; and thei, that hatiden vs, rauyschiden dyuerseli to hem silf.
11 Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.
Thou hast youe vs as scheep of meetis; and among hethene men thou hast scaterid vs.
12 Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.
Thou hast seeld thi puple with out prijs; and multitude was not in the chaungyngis of hem.
13 Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.
Thou hast set vs schenschip to oure neiyboris; mouwyng and scorn to hem that ben in oure cumpas.
14 Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.
Thou hast set vs into licnesse to hethene me; stiryng of heed among puplis.
15 Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;
Al dai my schame is ayens me; and the schenschipe of my face hilide me.
16 Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.
Fro the vois of dispisere, and yuele spekere; fro the face of enemy, and pursuere.
17 Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.
Alle these thingis camen on vs, and we han not foryete thee; and we diden not wickidli in thi testament.
18 Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;
And oure herte yede not awei bihynde; and thou hast bowid awei oure pathis fro thi weie.
19 Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.
For thou hast maad vs lowe in the place of turment; and the schadewe of deth hilide vs.
20 Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;
If we foryaten the name of oure God; and if we helden forth oure hondis to an alien God.
21 Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
Whether God schal not seke these thingis? for he knowith the hid thingis of herte.
22 Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
For whi we ben slayn al dai for thee; we ben demed as scheep of sleyng.
23 Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
Lord, rise vp, whi slepist thou? rise vp, and putte not awei in to the ende.
24 Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
Whi turnest thou awei thi face? thou foryetist oure pouert, and oure tribulacioun.
25 Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.
For oure lijf is maad low in dust; oure wombe is glued togidere in the erthe.
26 Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.
Lord, rise vp thou, and helpe vs; and ayenbie vs for thi name.
