Psaltaren 44
1 En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.
For the leader. Of the Korahites. A maskil. O God, we have heard with our ears, all our ancestors have told us of the work that you wrought in their day, your wonders in days of old,
2 Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.
uprooting and crushing the nations, then planting and settling them. For it wasn’t their own sword that won them the land,
3 Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.
it was not their own arm that brought them the victory. Yours was the hand and the arm, yours was the face that shone on them with favor.
4 Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.
It was you, my king and my God, that ordained the victories of Jacob.
5 Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.
Through you we can thrust back our foes, and by your name tread down our assailants:
6 Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;
for not in my bow do I trust, nor can my sword win me the victory.
7 Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.
Our victory comes from you, and confusion to those who hate us.
8 Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)
In God we boast all the day long, and your name will we praise forever. (Selah)
9 Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?
Yet you have spurned and disgraced us, in not going forth with our armies,
10 Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.
and in making us flee from the foe, so that those who hated us plundered us.
11 Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.
You have let us be eaten like sheep, you have scattered us over the world,
12 Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.
sold your people for a pittance, and getting no gain from their price.
13 Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.
You have made us the butt of our neighbors, the derision and scorn of all round us.
14 Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.
O’er the world you have made us a byword, the nations at us shake their heads.
15 Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;
My disgrace is forever before me, my face is covered with shame,
16 Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.
at the words of blasphemer and scoffer, at the sight of the foe and the vengeful.
17 Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.
All this has come upon us, yet we have not forgotten you nor falsely dealt with your covenant.
18 Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;
Our heart has not turned back, nor our steps declined from your way,
19 Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.
that you thus should have crushed us down, and covered us over with gloom, in the place where the jackals roam.
20 Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;
Had we forgotten the name of our God, or stretched out our hands to a god that was strange,
21 Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
would God not have searched this out? For he knows the heart and its secrets.
22 Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
But in your cause it is we are killed all the day, and counted as sheep for the slaughter.
23 Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
Rouse yourself, why do you sleep Lord? Awake, cast us not off forever.
24 Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
Why do you hide your face, forgetting our stress and our misery?
25 Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.
For we have sunk down to the dust, our bodies cling to the ground.
26 Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.
Arise, come to our help: for your love’s sake, ransom us.
